Gomorron! Eller det var ju i morse det... Vaknade som vanligt tidigt. Men men, sånt är livet!
Igår var det trevlig fika hos en förkyld Marie! Och som vanligt avverkade vi de flesta ämnen mellan himmel och jord. Vi kom fram till att det vore intressant att ha en kamera uppmonterad när vi diskuterar barn och barnuppfostran och sånt, så kan vi ta fram det om en sådär 5-10 år och utvärdera... :) Jag förstår mig bl.a. inte på att man vill göra världsnyheter av sina barns utveckling. "Ååååhh, Arvid har fått sin andra tand!!!". Jaa vad fan trodde du, att han skulle vara tandlös tills han var 18 eller...?? "Nåvah har lärt sig att bajsa på pottan!!". Nämen heja... Samma där, gå i blöja till 18-årsdagen eller?? "Ivar tog hela SJU STEG igår!!". Väldigt få barn lär sig aldrig att gå. Snart kommer du rentav önska att ditt var ett av dem...
Jag köper absolut att det måste kännas mäktigt att man lyckats åstadkomma något som faktiskt funkar som det ska, som utvecklas helt normalt, men att tro att andra är fascinerade och att världen stannar upp för att "Cewin" lärt sig sitta..? Hade varit mer "intressant" om han INTE lärt sig sitta...! Jag förstår ju mer då stoltheten när ungen lyckats med något som inte 98% av världens ungar kan. Men men, som sagt, jag/vi kanske kommer få äta upp det där rätt bra en dag, vem vet... :) Jag tror jag träffat EN ENDA människa (dock hemlig i alla fall här) som ganska öppet har inställningen till barn som jag HOPPAS att jag kommer ha; "Det är kul och så men också jävligt jobbigt ibland! Det funkar med barn, men det funkar även utan barn, that's it!".
Lika så gravidas pustande och frustande om att det "aaaaaldrig händer nåt!!". "Tre dagar över tiden, jag börjar tro att den tänker stanna där inne, vad ska jag ta mig till!?!". "Nu har jag sprungit i trappor, plockat svamp, storstädat, haft sex, men INGET hjälper!!". Tjaa, vad ska jag säga... Jag garanterar, jag sätter allt jag äger och har på att ungen INTE stannar därinne... Det må vara tungt och smärtsamt och jobbigt och fan vet allt, men ut kommer den ju och har det då redan gått 40 veckor så handlar det ju bara om dagar! Däremot kan jag förstå de som måste vara inlagda och stanna i sängen, det är väl sådär kul och tiden går långsamt, men det gör den väl oavsett av vilken man hamnar i sjuksängen? Jag vet när jag hade en visdomstand som kom upp snett och blev infekterad, den skrapade upp kinden och även det såret blev infekterat, det är det absolut jävligaste jag har varit med om! Ont så in i helvetes fan, fick ta värktabletter efter klockan och inte efter behov, kunde inte gapa, inte äta, hade feber, var ständigt yr och var skitrisig. Gör hellre 20 bröstoperationer än går igenom det där igen, men vad jag minns så tänkte jag aldrig "Det går ju aaaaldrig över!!" utan snarare "Tänk om en vecka, EN SKETEN VECKA, då är jag (förhoppningsvis!) av med det här!!". Och då är jag den som ger pessimismen ett ansikte :) Däremot så var jag helt övertygad om att jag skulle dö vid ett flertal tillfällen men det är ju en annan sak.
Men som sagt, jag kan ha fel, man kanske är allt annat än logisk så fort det handlar om ungar :)
När jag kom hem hade jag fått post. Hade handlat nåt tunika/klänning-liknande lite på måfå på Tradera. Man vet ju aldrig sådär, men jag kom i den utan att se ut som en kassler och blev skitglad för det! :) (Det var NÄSTAN så jag tänkte lägga ut en fjortis-modebild här, men näe, går går t.o.m min gräns...! :) ). Men allt bra kan ju givetvis bli bättre så jag blev väldigt motiverad till en runda i Råssnäs igen. Och det var riktigt skönt i duggregnet! Men det var nog sista gången för i år som jag sprang i kortärmat, det börjar fasen bli kallt nu!
När jag satt i bilen och pustade så messade Fredrik, "Redo för kräftskiva då??", och visst fasen, vi skulle ju på en sån! Fredriks gamla kompisar från förr hade bjudit oss. Men den var ju inte förrän på fredag, alltså "imorrn", tänkte jag. Men tji fick jag, det var ju fasen fredag!! Hade gått hela dagen och trott det var torsdag! Så jag fick lite brådis där. Hem och duscha och leta på nåt att ha på sig. Alltid svårt när man träffar människor första gången, är det acceptabelt med jeans eller är det dräkt och svinrygg som gäller?? Men jaa, enligt Fredrik var det inte aktuellt med dräkt i alla fall... :) Så bar det iväg rätt ut i skogen, närmare bestämt till en sommarstuga i Bona. Och det var riktigt trevligt!! Brukar ju ha svårt att träffa nytt folk sådär, var bara en som jag träffat tidigare och det minns jag knappt. Träffades på ett sånt lämpligt ställe som på universitetssjukhusets parkering, efter att jag opererat bort ovan nämnda tandhelvete. Så jag var väl sådär representabel, blodig och dan, med diverse tussar i truten och 500 mg stesolid i kroppen (jag kan vara lite svår att ha med att göra hos tandläkaren...). Så det var skönt att få visa sig från sin lite mer "normala" sida, sen vet jag väl egentligen inte om den är så mycket bättre :) Men som sagt, bra folk och (mestadels :) ) god mat! Kräftorna var det sämre med, hösten har börjat sätta sig i mina händer så "tumgreppet" fungerar inte riktigt i ena handen så jag fick skala med "fel" hand, vilket jag tröttnade på väldigt snabbt. Men behövde ju inte gå hungrig därifrån i alla fall, det var paj och crepes och köttbullar och kladdkaka och fasen vet allt :) Framåt två bar det av hemåt så Fredrik var lite seg i morse :)
Men det var en trevlig tillställning, hoppas det kan bli fler gånger!
Och idag blir det nog fest igen, tror vi i alla fall. Pernilla fyller år och förra helgen pratade hon om att dra ihop något, men sen har jag inte hört mer. Ska dra iväg ett Grattis-mess bara jag släppt datorn här, så får vi se vad som händer! Så länge kan jag ju skriva "GRATTIS Pernilla på 4....vad du nu fyller-årsdagen!!!" här :D
Om man skulle sätta igång den här dagen då... Är lite segt för mig också, även fast jag körde igår. Så det blev lite soft musik på Spotify, närmare bestämt Hootenanny Singers' "Dan Andersson på vårt sätt". Och det är fasen bra, lite mysigt och så! Jag har ALDRIG påstått att jag är normal... :) Men heta hits som "Per Ols Per Erik", "Helgdagskväll i timmerkojan", "Brooklandsvägen", "Jag väntar vid min mila", "Omkring tiggarn från Luossa" och många fler... :D
Till er som på något sätt halkat in på enbart bloggen;
Jag har även en hemsida där jag skriver mera om vem jag är, om min Asperger, jag har mera bilder, jag berättar om resor jag gjort, skriver om mina djur, har en minnessida, en gästbok och mycket mycket mera!
Se sidan här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar