Deppigt värre…

Nu lyckades jag förhoppningsvis med att få in en bild på vår mysiga lilla stuga! Nåt sånt här skulle jag kunna tänka mej att bo i, men jag vill både ha sjöutsikt och nära till stan, vart hittar man nåt sånt?? Näe får väl njuta av de här dagarna här så gott det går och sen kanske återvända någon gång i framtiden… Är väl kanske inte så troligt att jag kommer nån mer gång i hundmassage-syfte i alla fall… Jag lovar, denna dag har varit förjävlig, jag skulle kunna åka hem typ nu Jag inser att jag kan verkligen inte det här. Jag fattar absolut ingenting. Och det har ju liksom inget med att göra att det bara är att plugga hårdare, om det bara vore det… Det är liksom den här känslan för det här som jag inte har en tillstymmelse av. Det är bara att konstatera att det här är inget för mej. Jag förstår inte längre vad de pratar om. Eller förstår gör jag väl, men eftersom jag inte är med för fem öre så känns det som total överkurs. Det hela kändes så jädra onödigt idag så de sista "lektionerna" brydde jag mej inte ens om att anteckna… Vi hade grupparbete idag och jag har nog sällan varit så tyst så långt tid förut… Jag hade inte en blekaste aning om nåt. Några av de andra hade ett helt annat tänk än vad jag har, ett tänk som jag skulle vilja ha. Det finns inte så mycket ren fakta när det gäller massage, och det är ju fakta jag måste ha. Jag är usel på att sväva iväg, tänka själv… Liksom ge mej 50 latin-glosor och jag pluggar in dom till imorrn, men att försöka tänka vad som kan vara fel när man hittar en spänning i en viss muskel… Om nu något ens är fel… Där sitter jag på läktaren skapligt. Ta bara provet igår… Jag hade läst, jag vet exakt hur en muskel är uppbyggd, ner till minsta beståndsdel, jag vet exakt vad som sker när muskeln arbetar. Men "Hunden släpar ett ben, vart kan man tänka att man kommer hitta spänningar?" (Nu var inte frågan exakt så, men principen…). The end… Okej om det fanns nåt konkret, men det gör ju inte det. "Vart kan man tänka sej…"… Jag kan inte tänka själv alls!! Så som sagt, finns egentligen inte en enda anledning för mej att stanna kvar här nu. Ska väl vara den fina stugen med flaggstång och sjöutsikt. Har just nu 7 svanar utanför fönstret. Men annars… Men får väl pina mej igenom de här sista dagarna och sen sitta och idiot-böla över mitt misslyckade liv på kvällarna. Eller kanske inte imorrn, då är jag och Elliot bjudna hem till Cilla för lite mat och Robinson Skönt att man har bra kurskamrater i alla fall! Skulle behöva ventilera allt detta med kursledaren, men att få prata ostört är inte lätt och sen skulle jag med största säkerthet börja böla. Och det är emot min image…

Hade tänkt sitta på vår fina altan ikväll och låtit Elliot gå omkring i gräset, men så blev det inte. Har inte minsta lust med nåt. Och nu har det nog dessutom blivit skugga på altanen. Och inte för att vara otrevlig, bara ett litet skydd mot mitt psyke: Jag vill inte ha några glada heja-rop från folk som inte har minsta aning om vad det är jag pysslar med. Detta är helt enkelt ingenting för mej. Jag har ingen känsla alls. och visst, en del kan man säkert träna upp, men jag vet inte om jag vill det när det är så stendött från början. Vet själv hur jävligt det är med t.ex. vårdpersonal som inte har minsta känsla för det de gör, de har typ läst i en bok hur det är att ha ångest och jobbar därefter…

Avslutningsvis så har ju casanovan Elliot givetvis hittat sej en flickvän här också Grabben brister helt klart i omdömet emellanåt, måste jag tycka…! Men visst, tiken är hur fin och mysig som helst och färgerna passar ju!


Jaja, skriver väl mer imorrn. Eller senare ikväll, vem vet. Men just nu är det jävligt…