En ganska jobbig dag på jobbet av olika anledningar. Jag går ju och grunnar på vad som ska hända när min provanställning går ut sista augusti och jag vill ju att det ska bli så bra som möjligt för alla parter. Och då är inte såna här dagar bra…! Det var fan NÄSTAN så jag blev röksugen och det blir jag bara när det är riktigt illa! Men men, jag får skriva ner tankar och funderingar och ta med till Uno så får vi ta tag i det när hans semester är slut! Dagen gick ju i alla fall, även om jag trodde jag skulle avlida av värmeslag i hönshuset och att ryggen skulle braka ihop helt!
Och på tal om det så kunde inte sjukgymnast-Johan ringt lägligare, så imorrn kl 10 ska jag dit! Så får han kolla lite om svullnader och sånt har gått ner. Brukar inte vara så värst katig när jag går därifrån så det är bara att ladda upp med Voltaren eller nåt liknande
Efter jobbet tog jag svängen förbi Borenshult och hälsade på ”gänget” En hoper gamla gubbar sitter på en bänk och pratar skit och räknar båtar hela dagarna, och min hund har blivit deras maskot Och det var riktigt behagligt i skuggan där så jag blev kvar tills det var dags att åka hem till mor och far och skjutsa dem på fest. Sitter och väntar på att hämta dem och det kan nog dröja några timmar till!
Roar mig (som vanligt…) med ”Familjeliv”. Och jag det är bara att konstatera; vilken jädra tur att Fredrik inte lyckats producera en eller flera telningar innan vi träffades…!! För herrejösses vilken oduglig ”bonus”morsa jag skulle bli…! Som vanligt så hade en tjej skrivit ett inlägg och fått halva cyberrymden emot sig, medan jag håller med i vartenda ord hon skriver…! Detta gick ut på att hon vägrade ha ”föräldra-ansvar” för sin sambos två ungar. Borsta tänder, läsa läxor, göra matsäck, packa gympapåsar, skjutsa till ridning, hon kallade sig ”barnvakt” om hon hade dem ensam osv, citat ”Hade jag varit intresserad av det så hade jag skaffat egna ungar!” slut citat, hon menade på att det är FÖRÄLDRARNAS uppgift att ta hand om SINA barn. Och genast fick hon emot sig att hon visste vad hon gav sig in på när hon ”valde” en kille med barn. Men visste inte killen vad han gav sig in på då när han valde en frivilligt barnlös tjej…?? Är allt bara tjejens ansvar?? Dock var hon ju en ansvarsfull VUXEN; såg till så barnen hade kläder på kroppen, mat på bordet och tak över huvudet och att de trivdes de dagar de bodde där, men oj vilken satkärring hon var som inte tog emot hans barn ”med allt vad det innebär” med öppna armar, hittade på saker med dem och älskade dem gränslöst…! Kan man tvinga nån att älska ett barn? Att känna modersinstinkt? Jag kan ärligt säga att jag har svårt att tro att jag någonsin kommer ÄLSKA ett barn. Det ska vara om jag får ett eget nån gång. Därmed inte sagt att jag inte kan vara snäll mot barn och behandla dem med respekt (Tror det finns de som tvivlar på att jag ens skulle kunna det, haha
). Barnen kommer garanterat HATA henne i framtiden för att hon behandlar dem så orättvist och skiter i deras gympapåsar… (Hmm, det där lät inte bra…). Anyway… Säg att mina föräldrar varit skilda och jag bott varannan vecka. Under den veckan hade jag ju velat umgås med MIN PAPPA, inte pappas nya tant… PAPPA ska följa med mig på fotboll, MAMMA ska hjälpa mig med läxorna (undra just vad man lärt sig för användbart då… ), PAPPA ska borsta mina tänder, MAMMA ska följa med mig till doktorn, vad det än nu må vara! Skulle nog snarare blivit förbannad om det kom en helt okänd gubbe och skulle spela vårdnadshavare (Minns med fasa när ett ex pråmt skulle ringa efter sin morsa när jag låg på akuten som en michelin-gubbe och vrål-tjöt och smärtan i kroppen och de dessutom rullar in en provtagningsvagn…*ryser* Trygghet?? Inte nånstans, blev bara ännu mer stressad och hysterisk, ingen svärmor blev inringd, blev inget blod utdraget och jag blev hemskickad med morfintabletter och ett tjurigt ex.) och följa med på utvecklingssamtal i skolan och sånt. Den som är någon annans trygghet är inte därmed också min trygghet, oavsett vem det gäller. Sen är det klart som fan att ”den nya/e” kunde ha varit en riktigt sjysst ‘en som man fått bra kontakt med, men nån som bara kommer in och ”ska vara med” hade varit bäddat för konflikter! Sen ska man ju så klart respektera varandra åt båda hållen.
Nu lär jag ju inte behöva ta itu med problemet då Fredrik inte har några ungar och jag har tänkt att han en dag ska ligga under samma sten som mig, men om man leker med tanken att jag skulle träffa nån med barn… Jag skulle inte göra ett handtag i uppfostringssyfte!! Dels för att jag helt enkelt inte vet hur man gör, jag ser inte det galet livsfarliga i att hoppa över tandborstningen en kväll (Det är dina tänder…!), strunta i en läxa (Det är dina betyg…!), att vara uppe sent på kvällen (Det är du som är trött imorrn…!) eller kanske att köpa ett par burkar öl till en 17-åring (Det är du som är bakis imorrn…!) och dels för att jag anser att det är föräldrarnas ansvar. Okej om ungen en dag skulle komma och be mig om att skjutsa till fotbollsträning eller hjälpa till med matten, då skulle jag absolut göra det men jag skulle inte kräva att få göra det bara för att ”nu bor vi under samma tak och då är vi en familj och ska bete oss därefter!!”. Fattar inte varför folk alltid måste krångla till det så pass!
Och sen var det en annan tjej som var i en liknande situation, men där hon och sambon fått ett gemensamt barn och han hade tre innan. Och JÄVLAR henne om hon på något sätt satte sitt biologiska barn framför bonusbarnen… NÅDE henne om hon köpte kläder eller nån pryl till dottern och inte bonusarna fick nåt. Barn får tydligen aldrig på några villkor uppleva orättvisor, har jag fått lära mig. Allt ska vara millimeter-rättvist alltid. Tjena… Och alltid är det styvmamman som är den elaka häxan. Har inte bonusbarnen egna mammor som kan köpa grejer till dem?? Ska mitt barn inte få något tv-spel/nån moped/nån häst bara för att inte jag inte har råd att förse tre bonusar med dessa grejer också?? Blir väl snarare så att det blir det biologiska barnet som blir behandlat orättvist då den bara har en mamma och en pappa som kan köpa grejer och åka på semester, medan bonusbarnen ofta har två ”mammor”, två ”pappor”, två ”mormorarar”, två ”farfararar” etc, och som får fira två födelsedagar, två julaftnar osv? Men då helt plötsligt är biologiska barnet SÅ förståndigt och FÖRSTÅR att det inte alls är så kul med två födelsedagskalas, att halv/styvsyskonet ”egentligen” mycket hellre haft sin familj samlad osv. Medan 12-13-åringar skulle HATA mig OCH ”bortskämda systern”, känna sig SÅ utanför och rentav få men för livet om jag köpte ett klädesplagg till halv/styvsyster och de inte fick nåt…! Och sparar man pengar till barnen så ska det sparas EXAKT lika mycket till ALLA barn, oavsett om det är bio eller bonus. Och för att inte tala om alla mor/farföräldrar som blir avskydda för att de inte ger lika mycket i julklapp till sonens tre bonusbarn som till sonens biologiska… Det skulle aldrig någonsin falla mig in att kräva att Fredriks föräldrar skulle ge lika mycket till mina tre ungar som jag hade innan som till deras biologiska barnbarn. Det är väl snarare mitt ansvar att se till att att det inte blir orättvist än deras?? Eller skulle Fredrik frågat dem innan vi inledde förhållande ”Nu är det såhär att den här tjejen har tre barn innan, är ni beredda på att alltid behandla dem som era barnbarn eller ska jag leta upp en annan tjej??”…??
Och varför är det så farligt att barn lär sig från början att det finns rikare och fattigare personer? Vi har ju alla sortens människor runt omkring oss, de kommer upptäcka det ändå så varför försöka stänga in dem i nån bubbla där de tror att allting alltid är 100% rättvist och att alla lever sitt liv precis likadant? Syrran har alltid haft fler kompisar än vad jag har haft och hon har följt med dem på allt möjligt, säg att hon haft en annan pappa än vad jag har, hade det spelat någon roll om det var hans nya familj som hon åkte med?? Men jag överlevde den ”orättvisan” att hon fick åka och inte jag…! (Sen, för den delen, så hade hon ofta rätt körda kompisar, som jag inte fattade vad hon fick ut av att semestra ihop med…! )
Är det jag som är skrämmande hemsk människa på nåt sätt…?? Hur som helst så är det nog tur att jag (förhoppningsvis!) slipper ställas mot den sortens problem…
Nähe, dags att svettas lite till i soffan och vänta på att få ge sig ut i natten!
Förresten, om min farmor fortfarande hade levt så hade hon blivit 102 år idag! ♥ Men det är nästan 20 år sedan hon gick bort, fasen vad tiden går…!!
Och på tal om det så kunde inte sjukgymnast-Johan ringt lägligare, så imorrn kl 10 ska jag dit! Så får han kolla lite om svullnader och sånt har gått ner. Brukar inte vara så värst katig när jag går därifrån så det är bara att ladda upp med Voltaren eller nåt liknande
Efter jobbet tog jag svängen förbi Borenshult och hälsade på ”gänget”
En hoper gamla gubbar sitter på en bänk och pratar skit och räknar båtar hela dagarna, och min hund har blivit deras maskot Och det var riktigt behagligt i skuggan där så jag blev kvar tills det var dags att åka hem till mor och far och skjutsa dem på fest. Sitter och väntar på att hämta dem och det kan nog dröja några timmar till!Roar mig (som vanligt…) med ”Familjeliv”. Och jag det är bara att konstatera; vilken jädra tur att Fredrik inte lyckats producera en eller flera telningar innan vi träffades…!! För herrejösses vilken oduglig ”bonus”morsa jag skulle bli…! Som vanligt så hade en tjej skrivit ett inlägg och fått halva cyberrymden emot sig, medan jag håller med i vartenda ord hon skriver…! Detta gick ut på att hon vägrade ha ”föräldra-ansvar” för sin sambos två ungar. Borsta tänder, läsa läxor, göra matsäck, packa gympapåsar, skjutsa till ridning, hon kallade sig ”barnvakt” om hon hade dem ensam osv, citat ”Hade jag varit intresserad av det så hade jag skaffat egna ungar!” slut citat, hon menade på att det är FÖRÄLDRARNAS uppgift att ta hand om SINA barn. Och genast fick hon emot sig att hon visste vad hon gav sig in på när hon ”valde” en kille med barn. Men visste inte killen vad han gav sig in på då när han valde en frivilligt barnlös tjej…?? Är allt bara tjejens ansvar?? Dock var hon ju en ansvarsfull VUXEN; såg till så barnen hade kläder på kroppen, mat på bordet och tak över huvudet och att de trivdes de dagar de bodde där, men oj vilken satkärring hon var som inte tog emot hans barn ”med allt vad det innebär” med öppna armar, hittade på saker med dem och älskade dem gränslöst…! Kan man tvinga nån att älska ett barn? Att känna modersinstinkt? Jag kan ärligt säga att jag har svårt att tro att jag någonsin kommer ÄLSKA ett barn. Det ska vara om jag får ett eget nån gång. Därmed inte sagt att jag inte kan vara snäll mot barn och behandla dem med respekt (Tror det finns de som tvivlar på att jag ens skulle kunna det, haha
). Barnen kommer garanterat HATA henne i framtiden för att hon behandlar dem så orättvist och skiter i deras gympapåsar… (Hmm, det där lät inte bra…). Anyway… Säg att mina föräldrar varit skilda och jag bott varannan vecka. Under den veckan hade jag ju velat umgås med MIN PAPPA, inte pappas nya tant… PAPPA ska följa med mig på fotboll, MAMMA ska hjälpa mig med läxorna (undra just vad man lärt sig för användbart då… ), PAPPA ska borsta mina tänder, MAMMA ska följa med mig till doktorn, vad det än nu må vara! Skulle nog snarare blivit förbannad om det kom en helt okänd gubbe och skulle spela vårdnadshavare (Minns med fasa när ett ex pråmt skulle ringa efter sin morsa när jag låg på akuten som en michelin-gubbe och vrål-tjöt och smärtan i kroppen och de dessutom rullar in en provtagningsvagn…*ryser* Trygghet?? Inte nånstans, blev bara ännu mer stressad och hysterisk, ingen svärmor blev inringd, blev inget blod utdraget och jag blev hemskickad med morfintabletter och ett tjurigt ex.) och följa med på utvecklingssamtal i skolan och sånt. Den som är någon annans trygghet är inte därmed också min trygghet, oavsett vem det gäller. Sen är det klart som fan att ”den nya/e” kunde ha varit en riktigt sjysst ‘en som man fått bra kontakt med, men nån som bara kommer in och ”ska vara med” hade varit bäddat för konflikter! Sen ska man ju så klart respektera varandra åt båda hållen.Nu lär jag ju inte behöva ta itu med problemet då Fredrik inte har några ungar och jag har tänkt att han en dag ska ligga under samma sten som mig, men om man leker med tanken att jag skulle träffa nån med barn… Jag skulle inte göra ett handtag i uppfostringssyfte!! Dels för att jag helt enkelt inte vet hur man gör, jag ser inte det galet livsfarliga i att hoppa över tandborstningen en kväll (Det är dina tänder…!), strunta i en läxa (Det är dina betyg…!), att vara uppe sent på kvällen (Det är du som är trött imorrn…!) eller kanske att köpa ett par burkar öl till en 17-åring (Det är du som är bakis imorrn…!) och dels för att jag anser att det är föräldrarnas ansvar. Okej om ungen en dag skulle komma och be mig om att skjutsa till fotbollsträning eller hjälpa till med matten, då skulle jag absolut göra det men jag skulle inte kräva att få göra det bara för att ”nu bor vi under samma tak och då är vi en familj och ska bete oss därefter!!”. Fattar inte varför folk alltid måste krångla till det så pass!
Och sen var det en annan tjej som var i en liknande situation, men där hon och sambon fått ett gemensamt barn och han hade tre innan. Och JÄVLAR henne om hon på något sätt satte sitt biologiska barn framför bonusbarnen… NÅDE henne om hon köpte kläder eller nån pryl till dottern och inte bonusarna fick nåt. Barn får tydligen aldrig på några villkor uppleva orättvisor, har jag fått lära mig. Allt ska vara millimeter-rättvist alltid. Tjena… Och alltid är det styvmamman som är den elaka häxan. Har inte bonusbarnen egna mammor som kan köpa grejer till dem?? Ska mitt barn inte få något tv-spel/nån moped/nån häst bara för att inte jag inte har råd att förse tre bonusar med dessa grejer också?? Blir väl snarare så att det blir det biologiska barnet som blir behandlat orättvist då den bara har en mamma och en pappa som kan köpa grejer och åka på semester, medan bonusbarnen ofta har två ”mammor”, två ”pappor”, två ”mormorarar”, två ”farfararar” etc, och som får fira två födelsedagar, två julaftnar osv? Men då helt plötsligt är biologiska barnet SÅ förståndigt och FÖRSTÅR att det inte alls är så kul med två födelsedagskalas, att halv/styvsyskonet ”egentligen” mycket hellre haft sin familj samlad osv. Medan 12-13-åringar skulle HATA mig OCH ”bortskämda systern”, känna sig SÅ utanför och rentav få men för livet om jag köpte ett klädesplagg till halv/styvsyster och de inte fick nåt…! Och sparar man pengar till barnen så ska det sparas EXAKT lika mycket till ALLA barn, oavsett om det är bio eller bonus. Och för att inte tala om alla mor/farföräldrar som blir avskydda för att de inte ger lika mycket i julklapp till sonens tre bonusbarn som till sonens biologiska… Det skulle aldrig någonsin falla mig in att kräva att Fredriks föräldrar skulle ge lika mycket till mina tre ungar som jag hade innan som till deras biologiska barnbarn. Det är väl snarare mitt ansvar att se till att att det inte blir orättvist än deras?? Eller skulle Fredrik frågat dem innan vi inledde förhållande ”Nu är det såhär att den här tjejen har tre barn innan, är ni beredda på att alltid behandla dem som era barnbarn eller ska jag leta upp en annan tjej??”…??
Och varför är det så farligt att barn lär sig från början att det finns rikare och fattigare personer? Vi har ju alla sortens människor runt omkring oss, de kommer upptäcka det ändå så varför försöka stänga in dem i nån bubbla där de tror att allting alltid är 100% rättvist och att alla lever sitt liv precis likadant? Syrran har alltid haft fler kompisar än vad jag har haft och hon har följt med dem på allt möjligt, säg att hon haft en annan pappa än vad jag har, hade det spelat någon roll om det var hans nya familj som hon åkte med?? Men jag överlevde den ”orättvisan” att hon fick åka och inte jag…! (Sen, för den delen, så hade hon ofta rätt körda kompisar, som jag inte fattade vad hon fick ut av att semestra ihop med…!
)Är det jag som är skrämmande hemsk människa på nåt sätt…?? Hur som helst så är det nog tur att jag (förhoppningsvis!) slipper ställas mot den sortens problem…
Nähe, dags att svettas lite till i soffan och vänta på att få ge sig ut i natten!
Förresten, om min farmor fortfarande hade levt så hade hon blivit 102 år idag! ♥ Men det är nästan 20 år sedan hon gick bort, fasen vad tiden går…!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar