Läste en artikel i Aftonbladet som bara var SÅ klockren. Den handlar om de här människorna som ser som sin rättighet att kommentera, påpeka och t.o.m skvallra vidare så fort kroppsformen råkar ändras, oavsett om det är plus-kilon eller minus-kilon. Se artikeln här . Att få höra att man gått ner i vikt har jag personligen aldrig sett som något negativt, men visst finns det absolut de som inte uppskattar de kommentarerna! I artikeln menas att man inte vet VARFÖR en människa gått ner i vikt, det kan bero på sjukdom, psykisk ohälsa osv, därför kan det vara känsligt. Personligen tycker jag att det syns om en person "fixat" sin kropp själv eller om de gått ner ändå. Det kan vara svårt att se på de här extrem-bantarna (tänk Uffe Larsson…) där bantningen gått till överdrift. De kan få det här bleka utmärglade utseendet, allt underhudsfett är borta, skinnet hänger och slänger, de ser ut att ha blivit 15 år äldre på några veckor; utseendet som sjuka ofta får. Men de som jobbat med kroppen ser friska, fräscha ut, former på "rätt" ställe, ofta solarie-brunbrända. De går ner i vikt samtidigt som kroppen stramats åt av träning. Klart att man aldrig ska kommentera en människas kropp, men om jag gått ner 50 välbehövliga kilon och ingen påpekar det, då skulle jag nog bli ganska tjurig. Allt jobb och folk "märker" inte att man inte väger 130 kg längre…?? Så det där med viktnedgång är svårt.
Men så finns det åt andra hållet. När kilona läggs på hög istället. Och som artikeln tar upp, den absolut värsta blundern kan man göra är att fråga om någon är gravid. Det har hänt mej ett antal gånger, och då är det kommentarer som JAG fått kastat i ansiktet, vad folk sagt bakom ryggen vill jag inte veta… Att det ska vara så jävla svårt att föra sej!! Om någon kommer med rödsprängda ögon så inte frågar jag om personen börjat gå på heroin, hur mycket jag än misstänker det?? (När jag ändå är inne på det så MÅSTE jag ge Annika cred för att hon inte sa ett ord när jag och Fredrik kom och hälsade på och jag hade blåöga och Fredrik näsblod… 
) Att kommentera viktNEDgång kan vara känsligt av olika anledningar, men att fråga om någon är gravid… Det personen egentligen säger är ju "Fan vad fet du har blivit!!", och det är ju trevligt då…Oftast är man redan JÄVLIGT medveten om det. Sen rår man inte riktigt för hur fläsket lägger sej. En del får mage, andra får arsle, en del ser ut som julgrisar. Sen kan ju det om något, vara riktigt känsligt. Man kanske inte ens kan få barn, man kan ha fått sent missfall och fan vad fel det kan bli! Och vad svarar man?? "Näe, jag är bara fet!"…?? Och de som inte ens ids be om ursäkt. Det är säkert hur skämmigt som helst att ta fel sådär, men en ursäkt borde inte vara så svårt att få fram. Sen, spela roll egentligen, personens tankar har ju redan tydligt framgått och ett "Ursäkta för att jag tycker att du har blivit fet!" gör ju EGENTLIGEN varken till eller från. Men ändå, det bör väl höra till vanligt folkvett? Jag förstår mej inte på hetsen att absolut behöva veta om någon är gravid så tidigt som möjligt, att man i princip föredrar att göra bort sej på detta viset framför att riskera att "få veta sist", oavsett relation till personen i fråga. Vänta ett par månader så lär det vara ganska uppenbart hur fallet är…
) Att kommentera viktNEDgång kan vara känsligt av olika anledningar, men att fråga om någon är gravid… Det personen egentligen säger är ju "Fan vad fet du har blivit!!", och det är ju trevligt då…Oftast är man redan JÄVLIGT medveten om det. Sen rår man inte riktigt för hur fläsket lägger sej. En del får mage, andra får arsle, en del ser ut som julgrisar. Sen kan ju det om något, vara riktigt känsligt. Man kanske inte ens kan få barn, man kan ha fått sent missfall och fan vad fel det kan bli! Och vad svarar man?? "Näe, jag är bara fet!"…?? Och de som inte ens ids be om ursäkt. Det är säkert hur skämmigt som helst att ta fel sådär, men en ursäkt borde inte vara så svårt att få fram. Sen, spela roll egentligen, personens tankar har ju redan tydligt framgått och ett "Ursäkta för att jag tycker att du har blivit fet!" gör ju EGENTLIGEN varken till eller från. Men ändå, det bör väl höra till vanligt folkvett? Jag förstår mej inte på hetsen att absolut behöva veta om någon är gravid så tidigt som möjligt, att man i princip föredrar att göra bort sej på detta viset framför att riskera att "få veta sist", oavsett relation till personen i fråga. Vänta ett par månader så lär det vara ganska uppenbart hur fallet är…Jag har en vän, eller hade en, nu vet jag inte vad vi är, jag har inte hört en stavelse från henne sen hon (som själv är väldigt rund) frågade om jag var med barn, och med utebliven ursäkt. Men där saknas all hyfs vad gäller detta. Det är som att hon inte fattar att det är ohövligt att fråga! En gemensam kompis till oss gick upp avsevärt i vikt så jag frågade henne om hon visste nåt om ifall "Fia" var med barn. "Vännen" hade ingen aning, men gjorde enligt henne det enda rätta: Gick till "Fia" och helt enkelt frågade. "Sandra undrar om du är med barn??". Så nu kan jag aldrig mer se "Fia" i ögonen…
Näe SUCK säger jag bara!! Låt mej ha mitt fett ifred, den dagen det är nåt annat än fett så kommer ni garanterat att få reda på det, JAG LOVAR!! Kanske inte runt 5:de-6:de veckan, men så småningom. Läsa om det i tidningen, om inte annat. Men de närmaste åren behöver ni inte oroa er, jag ska fortsätta med min träning och försöka få tillbaka kroppsformen jag en gång hade. Men tack vare denna viktuppgång så har jag kunnat sortera folk lite…
Tänk vilka känslor en tidningsartikel kan väcka, men jag fick obehagliga minnen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar