Ännu en helg har gått och augusti har redan kommit. Helt otroligt vad det här året har gått fort!! Igår drack vi vin, käkade räkor och vitlöksbröd och tittade på ännu en Wallander-film. Sen hade jag svårt att sova igen, gick upp och glodde på "Rederiet" på datorn. Vaknade vid 13, så det lär väl inte gå mycket bättre att somna ikväll… Men imorrn är det träning igen! Kortet är snart slut så jag får fundera på vad det blir sen. Måste ju fortsätta hålla igång, finns väl inget annat än att skaffa årskort och hoppas på att hålla sej frisk.
Jag har varit inne på det förut, men vissa människor är jag vansinnigt besviken på. Såna som ska kallas "vänner". Man hör om hur folk haft födelsedags-fester, alltså riktiga fester med massor folk, inte bara fika med de närmast sörjande. Vet inte riktigt vad jag gjort för att inte ens få komma och fira någon/någras födelsedag/ar, men men, det är deras val. Sen helt plötsligt duger man igen, när man minst anar det. Är så vansinnigt trött på det livet, jag har väl också känslor?? Eller kommer det som en total överraskning??
På tal om det så hittade jag en ganska bra sida om autism, asberger och andra såna "tillstånd", www.autismforum.se. Ständigt återkommande är ju att "vi" ska ha svårt med känslor, vara jävligt egna, köra över folk, köra vårt eget race, inte vara intresserad av någon annans liv osv. Tycker inte alls det passar in på mej, tvärtom så har jag verkligen försökt anstränga mej för att någon ska vilja vara med mej. Engagerat mej väldigt i folk, sen har jag ofta tyckt att de gör hönor av fjädrar, eller rentav är väldigt blåsta som t.ex. går på kanske för femte, sjätte gången att en kille lovar henne guld och gröna skogar, familj, hus och hela köret och sen sticker när hon lagt sej på rygg och han fått det han vill ha. Men det har jag givetvis aldrig sagt högt, utan spelat med och tyckt sååå synd om henne…! Mej själv och vad jag velat är väl det sista jag brytt mej om!! Däremot så har jag blivit behandlad som om jag inte hade några känslor. Folk har kört med mej, utnyttjat min snällhet, jag har dugt när ingen annan varit i närheten, eller som i skolan; nån av de "populära" tjejerna ville plötsligt vara vän med mej, "va’ " efter skolan, och jag var ju lycklig som få. För att sen dagen efter få vansinnigt klart för mej att de bara ville pumpa mej på information som de kunde sprida ut, vad man tyckte om vem, vem man var kär i osv, bara för att de råkade ha tråkigt en dag och ville ha nåt att garva åt. Och JAG saknar känslor….?? Jomenvisst…
Näe nu har jag tjurat färdigt för en stund. Men har ju helt klart lärt mej att sortera bland folk. Och ALLA börjar på minus, de får visa att jag duger till nåt mer än som taxi-kurir, att göra ärenden åt dom, att handla på Systemet åt dom (vilket iofs var längesen..) innan jag ger något tillbaka. Och folk får oftast bara EN chans. Sen hjälper jag ju givetvis VÄNNER så gott jag kan, såna som man vet att man får något tillbaka av. Och ni vet förhoppningsvis vilka ni är 
Nu ska jag fortsätta titta på ett intressant natur-program om havsuttrar… 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar