Blev en stressig dag. Från att inte göra något till att ha fullt upp. Marie frågade om jag ville komma och ta en fika med henne i Borensberg och givetvis! Så jag åkte in dit, och när klockan blivit 13 så ringde jag Sörgårdskliniken för Hedwigs öga. Och jag fick tid samma eftermiddag 14.45. Så helt plötsligt fick jag bråttom. Blev en riktig snabb-fika, sen kom jag på att vår transportbur är utlånad. Dock har vi en till, men varken Fredrik eller jag hade koll på vart den var, så jag studsade förbi mor och far på hemvägen från Borensberg för att hämta deras. Då var de inte hemma och jag upptäckte att jag inte fått tillbaka nyckeln från Fredrik sen han var husvakt… Då kom aspergern och paniken fram. Saker bara SKA vara där JAG vill ha dom!!! Och det var ungefär 45 minuter tills jag skulle vara i Näs, vilket ligger nästan 4 mil hemifrån. Hem snabbt som fan, letade runt i lägenheten efter reserv-transportburen, hittade den inte, tog med katten och gick ner i källaren för att se om den var där, gick ju knappt att komma in i förrådet så jag gav upp rätt snabbt. Upp i lägenheten igen, leta på en sele, hittade (faktiskt) en, men den gick givetvis inte att knäppa. Vette fan vad som hänt med den. Fick försöka lirka ihop den så gott det gick. Ut i bilen, sätta fast katten så gott det gick, åka iväg. Tog ju inte lång stund innan hon klånglat loss selen, och en lös Hedwig vill jag INTE ha i bilen… Som tur var så hittade jag en sele till i bilen, så jag stannade och tog på henne den istället. Sen gick det undan på småvägarna… Men jag hann fram, med ungefär en minut till godo
Stod och eftersvettades i behandlingsrummet så det kändes som jag skulle rinna bort. Så kom Ritva (veterinären) och kollade Hedwigs öga. Hedwig är annars en riktig liten bitch, ska bestämma över allt och alla och fräsa så fort nåt inte passar. Ibland fräser hon även enbart i förebyggande… Men Ritva trivs hon med! Hon satt så stilla och lät henne lysa och titta i ögat. Lät sej t.o.m bli buren och gosad med en sväng Ritva droppade i nåt som färgade ögat för att se bättre, och det var ju sår på hornhinnan. Ingen överraskning direkt… Så tre olika sorters droppar fick jag recept på som hon nu ska ha 2 gånger om dagen i 10 dagar framöver.På hemvägen somnade faktiskt Hedwig och jag fick en isländsk husbil framför mej som höll ungefär 60 hela vägen, men det gjorde inte så mycket. Det var skönt att bara ligga och puttra efter racerloppet tidigare…
Provisorisk katt-transport... Såhär åker vi INTE i vanliga fall!!
Sen gick jag till Fredrik och stod där ett tag. Ungefär tills jag inte kunde stå längre, då gick jag hem. Och nu sitter man här och funderar på när det är läggdags… Blir spännande med kryssning nästa vecka, det har faktiskt hänt att jag somnat på en bänk på rastplatsen i Nyköpingsbro en gång, men den bedriften har jag inte tänkt göra om i första taget…! Får väl ta det lilla lugna och krypa till kojs vid 21.30 och sova gott till motorljuden… Eller ta det mindre lugnt och festa loss och tjoa så jag inte känner av tröttheten. Varför känns det senare alternativet mest aktuellt..? Har börjat fundera på hur jag ska ta mej till jobbet i helgen… Stollarna på cykel invaderar ju rv 50 både lördag och söndag. Fast när jag kollar här (en del vet hur man gör radio-reklam som fastnar… ”Ve-ve-ve punkt cykla v-a-e-t-t-e-r-n punkt KOM!”
) så ser jag att de börjar starta kl 8 och då är jag ju redan på plats hos hönsen. Och när jag slutar vid 15-16 nångång så har förhoppningsvis alla cyklister kommit förbi Vadstena… Så då löste det sej, det var ju skönt! Och på kvällen på lördag är det inte helt omöjligt att det blir en liten sväng på krogen. PM’s spelar på Sjöbris. Det var himla längesen jag hörde dom så det är nog dags igen…!Nu slutar snart Fredrik!
Här är en bild på Elliot från helgen:
Sitter hos "morfar" och myser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar