Så nu har jag fina kläder, tuttarna sitter under hakan och jag luktar gott – kan man begära mer?? 
Näe men ibland kan t.o.m jag tycka det är kul att handla lite….!Sen var det hem till mor och far och sommarens första ute-grillning. Syster-yster behagade vara hemma också, så nu väntar jag bara på en ”online-biljett” till bussen när jag ska till Oslo i augusti
Winnerbäck och alla norrbaggar; here I come!! Om jag brukar få resfeber när jag ska till Åland så vill jag inte ens tänka på detta ännu…!Idag har jag varit aktiv. Har varit ute hos hönsen, pratat med dom, kört truck, packat en JÄVLA massa (drygt 21.000) ägg, och saker har strulat så jag nästan gav upp och gick hem ett tag. Men även det löste sej. Sen är det skönt att rensa skallen så jag åkte hem och bytte om till träningskläder och åkte sen ut till Råssnäs. Ca en mil blev det där, fan vad jag kan om jag bara vill…!
Och för att belöna mej själv så åkte jag till solariet sen, tänkte försöka fixa till min ”vackra” bränna lite, gick väl sådär Men gött var det Och sen hem och duscha länge, göra inpackning i håret och en massa annat tjejigt trams, men bra mår man efteråt Och det bästa av allt; ett glas vin på det… Sen skulle Fredrik fixa mat, slutade med att han kom hem med en kebabrulle från ”Roberto’s”, en trappa ner… Det var den svettiga milen det…
Och nu sitter Fredrik och spelar musik på datorn ur ”Lejonkungen” och tror att ingen hör, skulle inte förvåna mej om han tjuter också… Imorrn ska jag ÄNTLIGEN till Joakim, min skalle kokar nog över snart. Får väl se vad vi hinner med på en timme. Sen hade jag tänkt sola, men såg att vädret skulle bli sämre. Får se vad det blir, möjligtvis en runda motion igen… Man får smak på träning ganska snabbt, bra det!
Sen, trots resfeber, så blir det gött med Åland snart igen! Träffa Hanna och sitta på däck och dricka öl
Frågan är om man kan ha det mycket bättre… Sen har jag börjat kolla lite framåt, mor, vad tror du om ”Shanes” på ”Cinderella” 16/9…?? Vore nostalgi, har vaga minnen från när de var i Folkets park i Motala och spelade och Lennart Gran var med. Fråga mej inte hur jag minns det, jag gillade ”Vem får följa dig hem” redan då och jag satt på pappas axlar och tyckte det lät högt som fan, är nyfiken på om känslan skulle vara annorlunda nu! Även om pappa denna gång ska slippa min tyngd, då skulle han bli platt…!Och på tal om ”Cinderella”; du vet vem du är – kan inte du spela denna låt för mig nästa gång jag är på båten?? Tycker den är så himla mysig och Afzelius har du ju bevisat att du kan…! Jag lovar att jag inte ska böla!
Hmm, varför använde jag YouTube och ”Afzelius” samtidigt för, nu kan jag ju bli sittande här….?? Jaja, här kommer en till låt då, från Björns begravning. Men lite bakgrundshistoria först: Eller jaa, varför ska jag sitta här och återge väl skriven text, jag anser att Wikipedia alltid bör tas med en nypa salt, men just i detta fall väljer t.o.m jag att kopiera texten rakt av:
Under sommaren 1997 spelade Björns akustiska trio Afzelius, Bygren & Råstam några kvällar på Slussens pensionat i Bohuslän. Björn hade smärtor i halsen men intalade sig att alla kunde ha ont i halsen. Hösten 1997 gick Björn och undersökte sin hals och läkarna fann inte bara en tumör vid halsen utan han hade också fått lungcancer. Någon månad senare släppte Björn sin CD ”Tankar vid 50″. I journalistkretsarna ryktades om att Björn var dödssjuk. Björn ville inte att tidningarna skulle skriva om hans sjukdom men eftersom hans CD ”Tankar vid 50″ kommit ut så blev han ändå tvungen att ställa upp på intervjuer. Men han förnekade att han var sjuk. Journalisterna började ställa frågor om rökning, om Gud och om döden och att det ryktades om att han var sjuk men Björn sa att det var oerhört obehagligt att det hade kommit ut sådana rykten och att de var helt grundlösa. Under hösten 1997, närmare bestämt i september, åkte Björn ner till sin nära vän Mikael Wiehe i Malmö och berättade om att han hade fått lungcancer. När Björn gett sig av till Göteborg igen skrev Mikael en låt som heter ”Den jag kunde va”. Mikael spelade sången för Björn nästa gång de sågs och Björn bad Mikael att spela den på Björns begravning, och det gjorde han också. (Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Björn_Afzelius)
Och för att citera Mikael Wiehe själv angående just denna låt:
Vi semestrade tillsammans med våra familjer. Vi åt och drack. Vi pratade politik, affärer och kärlek. Vi skrattade. Vi grälade. Vi stod varandra kort sagt mycket nära.
1997 i september kom Björn ner till Malmö från Göteborg och berättade att han hade fått lungcancer. När han hade åkt tillbaka skrev jag ”Den, jag kunde va”. Jag spelade den för honom nästa gång vi sågs. Han bad mig spela den på hans begravning. Det gjorde jag. (Källa: http://www.mikaelwiehe.se/komment_du%20ar%20den%20jag.htm)
Och när man är inne på Björn Afzelius och hans sista skiva ”Tankar vid 50″; Tanken var väldigt gullig, mor och far skulle spela en sång för mig medan jag ännu var 19 år. Jag minns inte hur många timmar de hade till godo eller om det rent av var på min 20-årsdag som jag fick höra denna. Som sagt, tanken bakom det hela var mycket fin! Musiken är skriven av ovan nämnda Wiehe och texten skrev Björn Afzelius till sin äldsta dotter Rebecca som fyllde 19 år 1998, året innan Björn dog. Och bara för stämningens skull så tar jag Mikael Wiehes version av låten på en minneskonsert till Björn Afzelius i maj -99, med Björns familj, och då även dottern Rebecca, i publiken:
Mycket mer har inte hänt sen sist, men det räcker nog, tror jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar