Besök på punktionsmottagningen och allt däromkring. Lite shopping på Ikano också.

Idag var det alltså dags. Och trots min "tuffhet" (Jag har god lust att bara säga FAN TA ER!!!! men det gör jag inte för det är inte speciellt snällt...) så gick det åt skogen. Såklart. Egentligen så var det väl väntat, vet inte varför jag föreställt mig annat och indirekt målat upp nåt slags hopp hos mig själv, även om jag förnekade det in i det längsta. Så här i efterhand så är jag riktigt besviken. Och man försöker hitta saker att skylla på, men i slutänden så blir det bara patetiskt.

För att dra historien från början till slut så var jag och Fredrik inne på US strax innan 13. Fick komma in till en överläkare, hon var ryska (tror jag) och hade knähöga stövlar och inte för att jag har fördomar men hon såg ut som nåt helt annat än en läkare... :) Hon klämde under armen på mig och sa till sköterskan att lägga på emla (gång på gång får jag bekräftat vilket värdelöst shit det är, att man ens sänker sig till den nivån och använder det..!!) på två ställen. TVÅ ställen..?? Jaja, än så länge allt lugnt i själen. Ut i väntrummet igen och sitta där i närmare en timme. Och det var inte riktigt hälsosamt, för under tiden kom andra patienter till mottagningen. Och deras diskussioner hade jag helst sluppit... "Jag fick SEX SPRUTOR!! De fick sticka FYRA GÅNGER innan de träffade rätt! Jag har haft cancer där och där. Jag gjorde biopsi på levern en gång. Min mammas mosters brors granne fick en knöl under armen som han dog av." lite typ så. Tack men nej tack...
En sköterska kom och ropade upp någon som antingen var smart nog att inte svara, annars så var personen i fråga helt enkelt inte där, "Nähe, då tar vi Sandra istället då!". Den innan hade säkert låtit bli att komma dit på ren jävelskap... Och vad hände sen? Ärligt talat så minns jag knappt, det är ganska dimmigt. Tyvärr inte svimma-dimmigt, utan snarare ångest-dimmigt. Vart är närmaste flyktväg?? Finns det nåt man kan göra för att komma undan, finns det nån giftig växt eller nåt i rummet som man kan käka upp lite snabbt?? Händerna hade redan börjat förstå vad det var frågan om och skakade så jag hade stora problem med knapparna i koftan. Sen skulle jag säga personnumret. Och jag brukar ha problem med nummerföljder i vanliga fall... 840411 kunde precis lika gärna ha blivit 140814 eller kanske 481104... Ingen protesterade i alla fall så jag sa väl rätt till slut. Sen dög det inte att sitta på britsen längre, jag skulle absolut ligga. Och då var det kört. Kunde inte ha armen ovanför huvudet, direkt fick jag andnöd och den åkte ner lika snabbt igen, skakade så det skramlade i britsen, tog väl ungefär 280 andetag i minuten. Då kom det fram att läkaren här på vårdcentralen visst missat en liten, men ganska viktig detalj... "Har du nål-ångest??" sa läkaren. "*Nick*". "Har du gjort punktion förut?". "*Skak skak på huvudet*". "Det känns ungefär som....Har du tagit blodprov??". "*Skak skak*". "Men...Har du inte??". Och med mig diskuterade kohuvvet till allmänläkare NARKOS!!?? Vi "försökte" ett par gånger, men det var bara att glömma. Kunde absolut inte ligga still. Så sa de att om jag inte ligger stilla så finns risken att de sticker fel och gör mig illa, kan ju säga att det inte blev lättare att ligga stilla då... Inte röra mig, inte röra mig, INTE röra mig... Försök att INTE tänka på en apelsin om jag säger åt er att INTE tänka på en apelsin... Då började läkaren och sköterskan ifrågasätta vad jag gjorde där, varför jag inte fått göra ultraljud istället, det är ju lika effektivt det! ULTRALJUD??? Och här låg jag och mådde.....mindre bra... Tyckte t.o.m att jag hörde en viss irritation i rösten gentemot läkaren som remitterat mig just dit... Det kändes ganska bra, mitt i allt :) De kom fram till att det inte var så stor idé att ge sig på att stickas så jag fick sätta mig upp igen. Precis när jag kommit upp så kände jag att "Nu spyr jag" men orkade inte bry mig om det. Men som tur var så gjorde jag inte det :) Men det satt en klump i halsen ganska länge efteråt. På med tröjan igen och denna gång fick Fredrik hjälpa till med knapparna, annars hade jag väl stått kvar och pillat med det där än... Har aldrig varit med om att händerna skakat så pass, fan vad snuskigt!!

Så näe... Det är som det är, jag gav det en chans, det funkade inte. "Positivt" är väl att det inte är jag som medvetet tramsar, kroppen lever sitt eget liv. Idag sa JAG inte "Nej", jag tänkte att jag fasen måste ge det hela en seriös chans. Jag sa för övrigt inte någonting. Tror jag inte. Men lika fasen så skakade britsen. Jag vet att jag försökte koncentrera mig på att inte börja tjuta för börjar man med det hulkandet så håller man ju på sen och då kan man inte ligga still av den anledningen. Och jag tror att jag lyckades hålla tillbaka det mesta i alla fall :)
Läkaren och sköterskan var verkligen jättebra, de kunde inte gjort på nåt annat sätt. Och definitivt inte om de inte ens visste hur illa det verkligen var. De blev inte tjuriga eller försökte med några "övergrepp" eller så (Haha, mitt i allt så kom jag att tänka på "Vilken tur att jag inte är katt, då hade de bara 'hämtat en kollega'..."...! :D). Som sagt så blev de snarare konfunderade över varför läkaren på vårdcentralen skickat mig just DIT, var ju inte direkt det smidigaste för någon... De såg att jag inte mådde bra och försökte verkligen göra det bästa av det hela!
Nu får vi se hur det blir. Ett svar från punktionsmottagningen till Lyckornas vårdcentral, jag hoppas för läkarens skull att han inte ringer till mig sen... Jag har vissa synpunkter. Men ultraljud är väl att vänta härnäst. Tur att jag inte är så värst kittlig under armarna...

Så hur känns det då...? Besviken, som sagt. Ett nederlag och bakslag, absolut. Jag hoppades på att nåt hänt i skallen eftersom jag inte ens var nervös förrän i väntrummet, när emla-salvan smetats på. Och visst, inställningen var det väl inget fel på egentligen, jag gick in i rummet och la mig snällt på britsen (om än en smula motvilligt, men lite sjåpig har man väl rätt att vara...), men sen hände saker som jag inte riktigt styrde över. Vill ju inte riktigt bli fastbunden på britsen.
Och som den "spinnare" man är så spinner man givetvis vidare. Hur klarar man sig genom livet med detta?? Om man nu skulle få för sig att skaffa ungar nån gång, det är ju bara att glömma! Skulle nån börja trilskas med nålar och helvete, jag skulle nog råka ta livet av mig, om inte annat rent impulsivt. Och nån gång blir man sjuk så man inte kommer undan, vem vet jag kanske redan är det, vad gör man då??

Ikväll tänker jag i alla fall dränka mina sorger och bli full och jag är redan på god väg!

Tycker vi INTE om...!

Vill även passa på att säga TACK till er som funnits för mig i detta!! Ingen nämnd och ingen glömd. Eller joo, det är ni fasen värda! Marie nämner jag, som ofta förstår mig bättre än jag själv gör. Och även Fredrik, som såg till att jag överlevde idag ♥. Sen min vän från skogarna i Värmland som mailat och varit uppmuntrande. Cilla, Samantha och Mange på Lekia.

KRAM till er alla!!

Efter US tog vi en repa till Tornby. Rusta, Team Sportia, Chilli, Nordic, och sen även Ikanohuset. Gick in till vännerna på Lekia och pratade av mig lite, de är för go'a där! (Kan inte förstå varför Fredrik sa "TVÅ 'Sandra Andersson' på samma ställe...!" efter att ha träffat Cilla och Mange där idag. Nånting säger mig att det inte var Cilla han syftade på... :D) På Cubus hade de rea, Fredrik shoppade loss. Jag köpte jeans som givetvis inte var på rea, men de var sköna ändå :) Kom på att jag fasen behöver jeans, har kommit in i en sån period igen att de flesta byxorna har vuxit ifrån mig. Ändå så är jag ju långt ifrån "size zero" om man säger så... Nu har jag hur som helst ett par jeans som passar! :)
Sedan blev det inget mer investerat på Ikanohuset, förrän vi kom till Ikea... Där hittar man ALLTID en hel del mer eller mindre nödvändigt. Idag blev det främst lampor och ljus. Vi är väl mörkrädda här :)
Sen åt vi på MAX, det måste man göra när man är i Linköping. Eller jaa, kanske inte varje gång man är där, då skulle jag ganska snart inte gnälla över att jeansen är för stora längre... :) Men när Fredrik är med till Linköping, då blir det MAX! :D

Nu är det handboll, och fast Sverige möter Danmark och inte t.ex. Sydafrika så ser det ändå rätt "mörkt" ut... En dag som denna så får jag faktiskt hålla en låg nivå, så det så!

Återkommer med hur det gick för Oliver hos veterinären så snart jag vet... Min lille pisse!! ♥ Han var säkerligen mycket duktigare hos doktorn än vad matte var...