På bättre humör, summera jobbet i halvtid och Norge sätts på kartan och medföljande hysteri

Gårdagen var betydligt mycket bättre än torsdagen! Vette fan vart allt kommer ifrån egentligen. Tror jag går och håller alltför mycket inom mig och så läggs det på hög och sen en dag är det inte mycket som får det att rinna över. Sen är det ungefär som vanligt; Under ett sånt utbrott är det lätt att göra och säga en massa saker som inte är vidare smart och det kan man få lida för efteråt. "Vänner" har blivit "sårade" av min brutala ärlighet och är förbannade (fast det egentligen är dem som betett sig som svin och byggt upp det hela). Men nu hände absolut ingenting, inte ett ljud från nån. Visst, ber man folk dra åt helvete så tar väl de flesta beslutet att hålla sig undan, och med all rätt! (Men bilden i slutet av förra inlägget sa nog faktiskt det mesta...) Hur som helst, vart jag vill komma är att jag inte hörde ett ljud från någon i torsdags. Förrän ganska sent på kvällen. Då kommer ett litet försiktigt meddelande på nätet: "sandra är du arg på mig?". Och det var från en person som inte har minsta anledning att ta åt sig om jag är förbannad. Och ska man vara sån så är det väl den enda jag kunnat prata vettigt med de senaste veckorna. Och uppenbarligen har jag gjort sånt intryck att det är värt att bry sig när jag är arg... :) Den största "hjälpen" kommer oftast från de mest oväntade håll!

Men nu är det nog över för den här gången. Dags att börja samla ihop till nästa utbrott :)

Ganska skönt att det är "semester-byte" på jobbet nu. Folket jag jobbat med fram till nu går på semester och de som haft semester kommer tillbaka. Alltså jag fattar inte hur folk kan gå och skava så på varandra år ut och år in! Jag blev som sagt hysterisk efter ett par veckor! Det har inte varit någon som direkt varit otrevlig, men det är också det som har varit problemet! Om någon tycker att man gjort nåt galet så vill gärna JAG höra det. Till att börja med, hur ska man annars lära sig nåt och kunna förändra?? En del människor är så enkla att läsa av så de skulle skämmas om de visste, sen får de stå där med hur brett Colgate-leende de vill! Mitt intryck av jobbet efter de här veckorna (de här FÖRSTA veckorna, höll jag på att skriva men jag har ju för fasen gått mer än halvtid!) är väl ungefär som väntat: Det blir sällan bra när man tussar ihop för mycket fruntimmer på ett och samma ställe och helst under en längre tid! Och fortfarande inte sagt att någon varit rakt otrevlig. Men en del har väldigt lätt för att skylla ifrån sig när det är nåt, hur fasen beter de sig när de inte har sommarjobbare att skylla på?? Det är väääääldigt viktigt att noga ta reda på exakt NÄR ett fel kan ha begåtts, så man kan räkna ut vilka som jobbade vid den tidpunkten, förklara klart och tydligt att "Jaa, JAG brukar erkänna om jag gjort fel men JAG var minsann INTE i närheten av detta, men däremot såg jag att den och den stod där" osv. Va fan, nån har gjort fel, skitsamma vem!! Gör om - gör rätt, bara! Och alla dessa små hintar; "Jaa det är ju så enkelt att det blir fel, speciellt när man inte är så van och det är ju alltid bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite, men nu har det blivit fel och det gör ABSOLUT ingenting!!". Jag och en annan sommarjobbare konstaterade att man börjar ju fasen bli nervös för att ta i grejerna nu av rädsla för att göra nåt galet! Så vitt jag vet så har jag inte varit skyldig till några alltför förargliga tokigheter, men jag kan absolut inte lova nåt!

Som sagt, det finns de som gör allt för att skylla ifrån sig. Och sen har vi mini-bossarna. Jag har alltid  trott att sommarjobbare ska ersätta de som INTE är där, men det verkar finnas folk som tycker precis tvärtom! "Gör det där du så slipper jag!". Och allt gnällande på allt och alla, hur orkar man??? Hade inte denna anställning varit tidsbegränsad så hade jag fått krupp för längesen! Skulle aldrig kunna ha ett sånt här jobb "tills vidare", jag skulle bli knäckt efter en vecka! Det tar så förbaskat på psyket att ständigt försöka foga sig, och jag som dessutom då saknar många av de här naturliga impulserna att foga mig, måste ju tänka ungefär 5 gånger mer än alla andra för att inte utmärka mig mer än nödvändigt!


Och slutligen några väl valda ord om gårdagens händelser i lusekofta-land (ni som hängt med ett tag kommer inte blir överraskade av mina tankegångar): Skittragiskt, absolut jättetragiskt för alla inblandade och man undrar vart världen är på väg!

Men det blir inte bättre för att man går med i töntiga grupper på internet för att "visa sitt stöd" (medan man själv sitter i morgonrock och tofflor på sin nybyggda altan och firar in semestern med ett glas rosé eller nåt annat bögigt), tänder ljus i fönstret, byter sin visningsbild till en norsk flagga, klär sig i rött, vitt och blått, tjatar hål i huvudet på sin omvärld, eller vad det nu må vara. Inget blir ogjort för det, de skadade blir inte mindre skadade, de döda blir inte mindre döda. Pengar ska skänkas och hjälpinsatser ska skickas osv. Jag kan lite smått spy på det. Som Fredrik och jag pratade om igår; varför är just DESSA offer extra värda att hedras och uppmärksammas?? Hur många dog av cancer i Norge igår? Hur många förolyckades i trafiken? Hur många blev misshandlade? Kanske t.o.m mördade? Våldtagna? Arbetsplatsolyckor? Vem bryr sig om dem?? Satte nån in en extra peng i cancerfonden igår, mest "bara för att"? Idag kommer det explodera på många håll i världen, men vem bryr sig om det?? Kommer någon tända ett ljus i fönstret ikväll för alla som drunknat i badolyckor idag? Inte många. Ikväll sitter man snarare åter i morgonrock och tofflor på sin nybyggda altan och firar in semestern med ett glas rosé eller nåt annat bögigt UTAN att logga in på Facebook med sin smartphone och klicka "Jag deltar" i cyber-evenemanget "Tenn et lys for de døde og skadde etter tragedien i Oslo og Utøya" och känna sig som ordförande i "Rädda världen". Tyvärr blir man (FAKTISKT inte bara jag!) bara så less på all hysteri så man orkar till slut inte bry sig av den anledningen!

Bör tilläggas, då jag vet tragiskt väl att alla människor därute inte riktigt är aktuella för MENSA's test, att jag absolut inte har nåt emot Norge!! Jag gillar Norge! Vacker natur, sköna människor, världens härligaste språk, de ser ungdomar och tar hand om arbetskraft. Norge är härligt, förutom när de får för sig att gräva upp järnvägen just när jag ska ut och åka tåg, så jag får irra runt i Karlstad på jakt efter en anslutningsbuss, men det är en helt annan historia!

Jag tycker bara att det är så irriterande att man ser någon form av status i att rent ut sagt "gotta sig" i olyckor. Läste på Twitter senast nyss; "Jag har inte sovit i natt, jag kan bara inte fatta vad som har hänt!!", bara liksom Gi deg nå...!!  Och det var ingen med norska vänner eller släktingar, utan en blekfet helsvensk som antagligen knappt sett världen utanför Botkyrka eller Upplands Väsby! Däremot förstår jag absolut om t.ex. min syster är orolig för sina vänner som bor i Oslo, vem skulle inte vara det?? Man jag får lite såna här känslor att Vad försöker man egentligen bevisa?? Vem försöker man övertyga?? Jag vet en kompis som sov oroligt i natt då hon ligger på US med sin leukemi-sjuka 2-åring, det känns lite mer i hjärtat, lite mer "äkta". Och framför allt så kastade hon sig inte över Facebook det första hon gjorde när hon vaknade, bara att man prioriterar en sån sak säger väl det mesta.
Folk dör på de mest fasansfulla sätt överallt varje dag, bara som upplysning. Inte bara i terror-attentat i USA, jordbävningar på Haiti, översvämningar i Japan, flodvågor i Thailand eller explosioner i Norge.

Ska jag tända nåt ljus ikväll så får det bli för min farmor som nu i dagarna skulle fyllt 103 år! ♥

Och sitter man i en bil mestadels av tiden idag så tar man det bara jävligt lugnt för jag har inte många ljus...! ;) Näe men ni som är på väg till t.ex. Mohed; håll er på vägen och lycka till i skogen!!


Igår opererades min "lille" stora kisse så nu hoppas jag att hans problem med munnen ska vara väck en gång för alla!! Lille gubben... ♥ ♥ ♥ (När det kommer till mina djur så finns det inte många världs-problem, jämt så ni vet..!!)

Ikväll ska jag ut och äta med några jobbarkompisar, det kan nog bli riktigt trevligt!! Och senare kan det bli så kan det bli Hugos, jag hörde rykten om någon "Mats Lideborg" på scenen... :)