Utvilad, soptunne-humor, "Motala-dagarna" och bryr man sig om ifall nån har ett barn i bilen..?

Hela veckan har jag tänkt att på lördag, på lördag, DÅ ska jag sova ut!! Sova riktigt länge, inte ha en klocka eller nånting i närheten som stör! Jag sov till 8. Det får duga, för jag känner mig faktiskt utvilad, för första gången på tre veckor! Hade aldrig gått att ligga kvar i sängen, hade runnit bort! Solen ligger rakt på sovrumsfönstret. Bara hoppas att den fortsätter skina så kan det kanske bli Lithobadet-premiär idag...?

Vårt lilla sunshine solar sig! :)

Det är fasen speciellt att jobba fredagar. Jag sa det igår, jag tycker nästan det är lite fånigt att gå och räkna ner till fredag och helgen, om man bara lugnar sig så blir det fredag, garanterat...! Och när jag ändå är inne i gnäll-mood (jupp, nu GNÄLLER jag!!) så gäller detsamma med gravida, "Fyyy faaan, ungen kommer ju aaaaldrig ut!!". Ehh...ska vi slå vad..? Detta kanske jag får äta upp ordentligt nån gång i framtiden, men ni har min tillåtelse att gapskratta åt mig då :) Liksom visst om man varit sjuk och verkligen mått skitdåligt, men har man gått 42 veckor och det bara handlar om ungefär timmar så är det svårt att känna empati. Speciellt för oss empati-lösa :)

Hur som helst, jobb igår var det! Tur att vi går hem tidigare på fredagar, annars hade jag nog blivit utkastad :) Var helt borta sista timmen, satt mest och asgarvade. Åt en soptunna. Jajjemän. Jag kan i alla fall försöka förklara vad det var som var så vansinnigt kul: Jag satt vid ett höj-och-sänkbart bord och jobbade och kollegan skulle vara rolig och höjde bordet. När han sänkte det igen så hördes ett *knaaak*. Till att börja med så såg kollegan ut som han bajsat på sig, bara det var rätt kul. En soptunna hade råkat komma i kläm, men den överlevde attentatet. Vi började diskutera konsekvenserna ifall tunnan gått sönder och han sa "Det hade ju dragits på min lön!" och det var bara ytterst lite förstånd som hindrade mig från att lägga mig på golvet och skrika av skratt för jag såg hans lönespec framför mig: "Timlön, semesterersättning" osv och sen "Soptunna, Biltema: -239:-". Som sagt, jag skrev FÖRSÖKA förklara vad som var så kul...

Men det blev eftermiddag och jag blev utsläppt :)
Vi hade pratat om att åka in till Rådhuskällaren i Vadstena och äta och lyssna på Mats kvällen till ära, men kom aldrig iväg. Fredrik somnade i soffan, ute spöregnade det och jag höll på att svettas ihjäl och tiden bara gick. Så det får vi ta en annan gång!
Framåt kvällningen så gick vi i alla fall ut en sväng. Det är ju "Motala-dagarna" här nu så halva stan var inhägnad. Intressant att krögarna gick med på det där...! Jag betalar då inte 150:- i inträde för att komma åt en korvkiosk som ligger där... För "som vanligt" när nån försöker göra nåt för stan så såg uppslutningen ut att vara kolossalt dålig. Och visst, jag ska inget säga, jag var inte heller där, tjuvlyssnade bara lite utanför stängslet...! Och jag kan riktigt se insändarna i tidningen på måndag, när vi gick hemåt igen vid 24-tiden så brölade Björn Rosenström för fullt och när jag lagt mig somnade jag till Highlights' toner. Men jag fattar inte hur man ens kan komma på tanken att klaga! Okej om det skedde varenda, varenda kväll, men nu är det TVÅ kvällar om året. När festivalen var som störst och hade 25-30.000 besökare, fattar ni vad det gjorde för turismnäringen för lilla Motala..?? Sen började gnället och restriktionerna och även såklart de mer eller mindre kända arrangörs-övertrampen. Sen dess har det gått utför och antagligen så även i år.

Men ikväll ska nog fasen i alla fall jag ner dit, kan ju hoppas att Fredrik följer med också :) Rolandz spelar ju och det känns som man bör se dem. De var ju mitt resesällskap i bilen till och från Lekia i Linköping i rätt många månader :) Skivan började tillslut hacka... Nu skulle de bara spela i en halvtimme men sen var det ju även Rydell & Quick. Sen kanske man kan lyckas köpa en kokt med mos i korvkiosken, när man ändå kommer åt den :)

Detta blir ett ganska gnälligt inlägg, känner jag :) Men igår "delade" var och varannan ett blogg-inlägg skrivet av en kille som skriver....en pappa-blogg, kan man väl säga. Jag har tittat in då och då och han brukar på ett väldigt underhållande vis beskriva sin vardag. Men igår var det bara irriterande. Tyckte jag. Samtidigt som inlägget fått nästan 500 kommentarer och de flesta gick ut på "Guuu' så fantastiskt du skriver, jag gråter här, oj vilken tankeställare jag fick!!" osv.
Då är vi där igen. Är det jag som är så totalt empatilös att jag borde söka hjälp (vilket jag i och för sig gjort :) ) eller är det "alla andra" som spelar nåt slags spel, reagerar såsom det förväntas av dem?? Inlägget var utformat som ett personligt brev till en person som enligt bloggaren betett sig som en röv i trafiken. Kört alldeles för nära honom, försökt köra om på mindre lämpliga platser osv. Så långt allt okej, vem har inte stört sig på folk som verkar hittat körkortet i frukostflinge-paketet?? Men sen ballade allt ur. Det hela gick ut på att han hade sitt spädbarn med sig i bilen och "tänk på vad som kunnat hända". Och det köper jag faktiskt också! Men herrejävlar...!! Det var ju ungens utveckling från början tillslut, höll jag på att skriva, men tills idag i alla fall. Ungens utseende beskrevs i detalj, hur han kände när ungen skrattade, grät etc. Han beskrev sin gränslösa kärlek till sitt barn, helt enkelt. Visst, jättefint, jättegulligt, men jag fick främst de här, ganska välkända, vibbarna att "Nu har JAG fått barn, och självklart är HAN/HON världens vackraste, och jag i det närmaste begär att ALLA ska tycka det och världen ska helst fullkomligt stanna upp för MITT barn!". Ännu en sak som jag kanske kommer få äta upp nån gång, men återigen så får ni gapskratta åt mig, men jag ber er även att slå nåt hårt i skallen på mig så jag vaknar upp den patetiska tillvaron! Jag tycker jag har en perfekt syn på det hela idag och det var en vän som en gång formulerade det hela så bra och det gick ut på att "Självklart är min son MITT allt och jag skulle göra vad som helst för honom, men jag fattar väl att för de flesta andra är han bara vilken irriterande unge som helst!".

Jag tycker ALLA ska köra försiktigt i trafiken. Jag kan bara tala för mig själv men inte avstår jag en olämplig omkörning med argumentet "föraren framför kanske har en dotter i bilen, vars pappa gråter av lycka när hon dreglar gröt på mornarna". Jag tar hänsyn till allt. Och jaa, man ligger sig själv närmast. Jag vill inte dö. Inte i en bilolycka i alla fall. Jag vill ännu mindre bli en grönsak. Jag vill inte kvadda bilen. Men självklart och givetvis så vill jag heller inte köra ihjäl nån annan eller göra nån annan till en grönsak, oavsett kön, ålder etc (Ni som känner mig allra bäst kan jag tänka mig sitter och ler nu men det bjuder jag på...!). Jag kör "försiktigt" för jag inte vill köra ihjäl någons hund, repa någons bil, sabba vägverkets mitträcken, sätta Räddningstjänsten i arbete, kvadda någons musikutrustning, skada något vilt djur (jupp, jag bromsar för grodor och möss! I den mån det är möjligt, är det bäst jag tillägger!!) etc.

Näe jag tyckte bara inlägget blev nåt slags töntig kärlekspropaganda och uppmaning att "Kör försiktigt, JAG har MITT barn i bilen!". Och vem vet vad den här personen hade så galet bråttom till, HENNES barn kanske råkat ut för något...? Så brukar jag faktiskt ofta tänka när nån kryper upp så nära bakom att den verkar vilja skifta nummerplåt med mig, "Vad har den så bråttom för?? Är någon i bilen sjuk? Är de på väg till BB? Är han på väg till sin döende fru?". Även mer "förargliga" saker som att personen har försovit sig, tror vi alla känt den paniken, eller varför inte att personen helt enkelt, bokstavligt talat, har "skithus-brådska"? Med något av en laktos-mage kan jag upplysa om att när det inträffar så får folk för min del gärna föda barn vid vägkanten, bara JAG kommer framåt och det jävligt snabbt :)

*"När andra är sjuka, de ligger i sängen 
med tempen i stjärten, precis som man ska!
Men jag ligger på tempen med sängen i stjärten,
och jag är inte som andra jag!"*...

...kom jag osökt att tänka på, bara sådär :) Men jag har heller aldrig påstått att jag är som jag ska, snarare tvärtom.


Nähe, undra om gubben tänkt gå upp snart, jag vill åka och bada!!