Återbesöket, att "bry sig om", varför lägga in egna värderingar och pack-besvär

Jag överlevde återbesöket igår och även besöket hos Joakim idag, ska jag väl säga :) Och innan jag fortsätter så ska jag säga att "Jag bryr mig om dig!" fick en helt ny innebörd efter äventyret i fredags. Det är så väldigt enkelt att säga, men då fick jag uppleva det på ett sätt som jag knappt trodde var möjligt. Lilla jag, liksom... Och det ska jag fasen ge dig såhär offentligt Marie, inte trodde jag det fanns folk som hade sån koll på mig att de reagerade på att man "checkar in" på sjukhuset på Facebook, men att man därefter inte ger ett livstecken från sig, så personen i fråga reagerar och börjar undra om det finns anledning att oroa sig. DET kallar jag att BRY SIG OM någon..!! ♥ ♥ ♥ Fasen, blir ju helt te' mig här... :) Annars har folk en tendens att "bry sig" lite när det passar dem. Brukar vara tvärtom, när man visar att man är på sjukhuset så blir det ett jädra liv, herregud, vad gör man där, kan det vara nåt smaskigt?? Men när/om man kommer därifrån är inte vidare intressant.

Gårdagen ja... Hade ett riktigt bra samtal med en jourhavande flicksnärta till AT-läkare och en skötare från Mobila teamet. FAKTISKT. Mest för att de faktiskt LYSSNADE på mig. Sen visst, de har lyssnat förut, men sen har det inte blivit nåt mer. Men igår kunde jag förklara, bl.a. ta det ända från början att här får jag en diagnos som till stor del handlar om att man sluter sig, stänger in sig, har svårt att känna förtroende för folk och så, anser då en annan falang i vårdkedjan att jag - när jag mår riktigt dåligt och alltså är som känsligast, som mest sårbar - ska lyfta luren och ringa till en helt okänd människa och vända ut på hela mitt liv?? Bara jag som tycker det rimmar ganska illa..? Joakim har jag träffat i drygt två år och det är först nu som jag börjar känna förtroende...
Och sen, de gånger jag faktiskt haft med Mobila att göra så har jag blivit utskälld för att jag svarat "fel" på deras frågor, jag har varit "oansvarig" som inte haft koll på om jag skurit så jag behöver sys, jag ska veta själv om jag behöver hjälp för att "patienten ansvarar för sin egen behandling" osv osv. Det är ju inte så att förtroendet för dem växer direkt. Jag fick dra hela registret där och de sa i alla fall att de förstod om det inte stod som prio 1 på min lista att ringa till dem om nåt hände. Sen blev jag lite mörkrädd när hon sa rakt ut att när folk ringer och är (alkohol)påverkade så FÅR de inte åka ut till patienten, har med säkerhet att göra. Men när är det som allt blir 20 turer värre och saker och ting VERKLIGEN kan förvandlas till något allvarligt..?? Jo, när t.ex. alkohol är inblandat.

Sen Joakim idag, som sagt. Vi hade ganska kul åt den överreaktion som blev i fredags. Visst, det är jättebra att man blir tagen på allvar, men det blir ju så inkonsekvent. Delar av sjukvården skyller ALLT på Aspergers syndrom, allt har med det att göra, hur jag tänker, känner och beter mig, ingen tänker på att kanske rota lite i det förflutna också. Andra delar bortser från Aspergers syndrom totalt! Inte minsta koll på hur aspergare tänker, fungerar och uttrycker sig. Hur ska ni liksom ha det..?? För att inte tala om allt eget som de lägger in i mina svar på deras frågor. De fick reda på att jag är mitt uppe i en separation, då tar de för givet att jag mår JÄTTEDÅLIGT av det, jag skulle få en säng på psyk-avdelningen så jag "slapp träffa" Fredrik nu när vi "har det så jobbigt". Ehhh..?? Och på utskrivningssamtalet i fredags var de väldigt noga med att vi inte skulle bli osams! Vi har inte varit osams på fyra år, varför skulle vi bli det just den kvällen..??

Vårdpersonal, och även folk i största allmänhet, kan fasen inte ta ett rakt och ärligt svar utan att spinna vidare, lägga in egna tankar och värderingar osv. Ett klockrent och rätt kul exempel är när jag träffade Joakim senast: "Får du solen i ögonen, Sandra?", "Ja, det får jag.", och han for upp och skulle dra för persienner och ordna och styra, "Men det stör mig inte, jag gillar solen!". Istället bara ta för givet att jag tänker och tycker på ett visst sätt. Nån sa häromdagen nåt i stil med "Du är rakt på och inte avancerad som tjejer brukar vara, det gör dig ganska....avancerad" :) Varför ska man göra saker krångligare än vad de är för???
Det jag "åkte dit" på i fredags var "Funderar du på att ta ditt liv, Sandra?". "Ja, det gör jag", och de såg väl mig redan för sitt inre dinglandes i ett rep från taket och slog på stora trumman direkt. Från fundering till handling är steget ganska långt, i alla fall i min värld. Men jag svarade ju bara ärligt och rakt på en fråga.

Men nu är jag utsläppt och utskriven, hoppas på att slippa det där stället i framtiden!
Jag var även och hämtade ut medicin. Snyggt hål i plånboken blev det men jag hoppas det kan vara värt det.

Annars har jag inte gjort nåt. Fredrik pysslar lite och kör grejer till sin lägenhet. Blir lite lättare att ta itu med mina grejer när hans är borta. Fast böckerna drar jag ut på. Det kommer ju gå åt 20-talet kartonger bara till dem, det blir ju tungt så förbaskat snabbt!! Vill ju gärna packa saker som ska till samma rum i samma kartonger, men ska man packa bok-kartonger på ett bra sätt så måste man ju lägga något väldigt mjukt högst upp, som gardiner, lakan, handdukar och sånt, och sånt har jag inte tänkt ha i vardagsrummet...

Sen räknar vi ner ordentligt till torsdag nu, ska bli så kul med kryssning igen!! :)