Dag 34 - Planer/drömmar/mål jag har

Går inte det VÄLDIGT hand i hand med "Mina ambitioner" som jag skrev om häromdagen..?? Jag kan inte komma på något att tillägga i alla fall. Överleva flytten, komma i ordning i det närmaste nu, på sikt få lite rätsida på livet, få nåt vettigt att göra.

Däremot, även om jag misslyckats med det mesta så har jag faktiskt uppnått i alla fall fyra mål i livet. Fast två av dem visste jag inte att jag hade som mål förrän efteråt :)

Det första var att se Pyramider. Live. Enligt mig nåt man bara SKA ha gjort för att kalla sitt liv lyckat :) Det finns inget liknande. Även om man inte är historiskt intresserad så är det rent hisnande att vandra runt där. Och hela mysteriet om hur de byggdes upp. En bro-jävel över Skepparpinan här tog ungefär 55 år innan de kom från beslut till spadtag. En bro. Här snackar vi 2,3 miljoner massiva stenblock på runt 2500 kg styck. Inga datorer att räkna ut med. Inga maskiner att lyfta med. Bara handkraft. Möjligtvis att man hade djur till hjälp också. Men dock.

Ett annat uttalat mål har varit att äga en Chihuahua. Har alltid velat ha hund och när det väl funkade så ställde jag in mig på Pomeranian. Chihuahua var ju svindyra!! Men nån gång så kanske... Var och hälsade på hos en kennel i Skärblacka som hade Pomeranian och hela köret. De hade även en Leonberger-tik som fick för sig att utse min pappa som lekkamrat :) Sen satt jag väl och slösurfade på Blocket.se en kväll:

Sen var det kört. Elliot fick flytta hem till mig! :) Och även om det tog nästan 5 år så känns det som att plöstigt "hastigt och lustigt" så var man ägare till TVÅ små rackare:

Resa är ju alltid gött. Och ofta när man pratar om det så kommer "Västindien" upp, fast mest på skoj. "En Västindien-kryssning vore inte så dumt!" osv. Och även om jag inte tänkte på det riktigt så då så kan jag ju faktiskt stoltsera med att ha varit i Västindien; Dominikanska Republiken närmare bestämt.

Säga vad man vill om resan i sig men visst fasen var det varmt och gött, häftig natur och fränt att ha varit där! Den sidan av världen har alltid lockat i alla fall mig mer än Thailand och där, dit åker ju "alla". Lite roligare att se ett ställe som inte första bästa på stan säger "Jaha, där har jag också varit, tre gånger t.o.m!". (Nu för tiden är "dröm-resmålet" Gran Canaria. Hmmmm :) ). Skulle gärna åka västerut igen! Barbados, Bahamas, Jamaica eller varför inte DR på nytt! Få ut det bästa av semestern på ALLA sätt denna gång. Så att besöka Västindien blev ett mål efter att jag varit där :)

Likaså att se Späckhuggare i verkligheten. Det brukar vara sånt trams med delfiner hit och hit, men som jag skrivit tidigare, tycker nästan de är lite mesiga med sitt visslande och bollande. Men späckhuggare är nåt annat. Har alltid tyckt att de är väldigt vackra, dreglat lite över bilder av dem men sen har det inte varit mycket mer med det. Antar att det började nån gång när "Rädda Willy" hade sin storhetstid. Alla andra tjejer trånade efter "Jesse", Sandra tyckte att Willy var en himla skön pajsare! :) Men att få se späckhuggare på riktigt har jag aldrig ens tänkt på. Möjligtvis om man nån gång skulle råka ramla förbi USA och nåt SeaWorld att man skulle kunna ta sig en titt, men... USA i sig lockar mig inte nåt speciellt faktiskt. Visst, jag kan plocka ut godbitar - t.ex. Kennedy Space Center och Disney World- men i det stora hela känns det lite väl stort för en socialfobiker. Åker för fasen vilse i Väderstad ju...
Men nu när vi var på Gran Canaria och det visade sig att det fanns späckhuggare på grann-ön och att Fritidsresor anordnade utflykter dit, då började Sandra bli envis... :) Och jaa, hade jag vetat hur känslan skulle bli när man fick se de där svarta giganterna in action då hade det absolut varit ett uttalat mål i livet sedan länge! :)

Sen skulle så klart vännen av ordning kunna lägga sig i och säga att det inte är "i verkligheten" när man ser dem i djurpark, men jag är kluven. För det första så levde dem, det får mig att tycka dem är verkliga :) Näe men djurpark betyder inte bara innebära fångenskap, plågeri och tristess, det kan vara många djurs sista chans att överleva. Och nu fick jag se dem i hela dess fulla storlek, från nosspets till stjärtfenespets. Jag undrar om jag varit lika imponerad om jag t.ex. åkt på en båtutflykt och möjligen kunnat urskilja något som SKULLE KUNNA vara en späckhuggares ryggfena på en sådär 300 meters håll. Nu ledde upplevelsen istället till ett "späckhuggarfadderskap". Dessa fantastiska djur ska fanimig inte utrotas!! Om någon mer skulle vara intresserad av WWF's jobb för djuren så gå in här.

Så det fick bli mål som jag uppnått istället för mål jag har. Tycker som sagt att jag sammanfattade det ganska bra häromdagen.

Om man skulle gå ner och se om ett linne eller två har torkat i torkrummet, det har ju ändå hängt i några timmar nu...