Hur ärlig törs man vara idag då?? Kan säga att mitt förtroende för vården har underminerats en aning. Tänk så snabbt det kan gå, för bara ett par dagar sen tog jag för givet att hur sjuk jag än är så kommer inte vården göra något speciellt, nu vet jag knappt om jag törs vara ärlig för jag vet att de kan spärra in 'en och att det kan gå ruskigt snabbt.
Något jag i alla fall vet är att jag inte viker mig en tum gällande Mobila Teamet. ALLA har tjatat om dem. Att jag var ärlig och sa att det aldrig skulle falla mig in att ringa till dem igen hade antagligen stor del i att jag lades in. Att jag LOVADE att ringa dem om det var något var ganska avgörande för om jag skulle få åka hem eller inte. Första gången under loppets gång som jag ljugit och det känns extra ledsamt att det var för min favorit-läkare. Men är det så de vill ha det så... Och likaså nu när de har ringt; "Och så ringer du oss om det är något, du har numret??". "Mm, visst...
Jag fungerar inte så. Jag har uselt förtroende för folk. Och i regel har de sett till själva att det blivit så. Det finns kanske två människor som jag litar på helt och fullt. Mår jag dåligt så inte fan får jag för mig att bara sådär vända ut och in på mitt liv, mina tankar och känslor inför en totalt okänd människa i en telefonlur (kanske ska lägga till att jag även HATAR att prata i telefonen, vanligtvis...), vars JOBB är att visa medkänsla. Sen tar personen helg och går hem och fullkomligt skiter i om jag lever eller dör. Så var det med det.
Så näe, skulle aldrig falla mig in!! Och de gånger jag faktiskt har ringt, gillar inte att uttala mig utan att ha provat först, så har jag blivit utskälld och i det stora hela kan samtalen beskrivas med "pinsam tystnad". Jag har överlevt i snart 28 år utan Mobila teamet, tror nog jag kan överleva i 28 till. Och skulle jag få för mig att göra något, finns det verkligen NÅGON som tror att den skulle kunna rädda/hjälpa mig?? Sorry, tänk om... Jag kom på ganska många sätt att ta livet av sig bara på slutna vårdavdelningen.
Och skulle någon få för sig att ringa dem och be om hjälp åt mig, jag lovar, personen kommer strykas ur testamentet direkt! Skulle ärligt talat inte kunna ta ansvar för vad jag skulle göra med människan i fråga. Ett sånt svek skulle nog vara det värsta man skulle kunna göra mot mig. En person har gjort så mot mig och den fittan får gärna leva eller dö, mig kvittar det. Byggde upp ett förtroende, "Ring mig om det är nåt, jag finns här för dig!!", och när jag väl ringde så fick jag luren i örat, en stund senare ringde Mobila upp mig och förklarade för mig hur elak jag var som ringde till ******* och beklagade mig, "när hon redan mår så dåligt"... Men hoppsan, man ska ringa för att hjälpa en "vän" men bara "råkar" få fokus att hamna på sig själv. Jag hatar väldigt få människor, de är inte värda det, men den där apan ligger farligt nära. Och just det, dagen efter ringde faktiskt Mobila upp för att höra hur jag mådde (de har lovat att ringa bra många gånger, men gångerna de gjort det är lätträknade...). Och den skötaren börjar ifrågasätta om jag inte har några VÄNNER att prata med när jag mår dåligt?? "Jo, men jag vill inte lasta dem med sånt här, de ska inte behöva känna nåt ansvar för mitt liv". "Men lilla gumman, det är väl sånt som vänner är till för, eller..??". Jupp... Och att se till att man får stans utskällning av Mobila teamet för man ringer en vän och beklagar sig och inte direkt till dem... Snacka om att det ena jädra kolhuvudet inte har en aning om vad det andra kolhuvudet gör då..!
Vilka jävla pajasar..!!
Om man skulle packa ihop sig och dra iväg då. Se om jag kommer på längs vägen hur ärlig man törs vara. Kommer nog inte säga att allt är rätt pissigt för tillfället. Börjar fundera på på allvar hur den här flytten kommer gå. För att ta ett exempel. Men vem vet, om jag ringer Mobila fucking-jävla-kuk-teamet så kanske allt packas ner, tvättmaskinen lagas, grejerna flyttas, dubbelhyrorna betalas och lägenheten här städas, för de är ju SÅ fantastiska....!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar