...just ingenting! Det gäller ju att passa på så länge man har en kiosk två trappor ner :)
Annars så har jag sällan såna "cravings". Det ska väl vara Coca cola då, men bara det finns en burk i kylskåpet så är världen räddad :) Eller sådär är det förresten med ganska mycket. Man kan vara hypersugen på någonting, nästan så man är beredd att åka till första bästa natt-öppna mack, vilken jag tror ligger i Mantorp, bara för att få det man vill ha. Tills man har det hemma. Då kan det stå, i ofta så länge att det till slut blir gammalt. Man är konstig som människa...!
Likaså kan man föreställa sig att något är så mycket godare än vad det verkligen är. Man blir sugen på choklad och införskaffar den största chokladkakan man kan hitta, man hugger in och efter två bitar.....fy fan. En bit till och det vänder i magen!
Men det är väl tur att man är sån, finns ju de som inte har någon botten i sig, som kan kasta i sig precis hur mycket som helst! Vilket i regel ofta även syns på dem. Jag fattar inte... Okej om man ALLTID varit överviktig, man vet liksom inget annat, men jag som gick upp en hel del på kort tid, jag verkligen hatade mig själv!! Inga kläder satt bra, att nå ner och knyta skorna var ett äventyr, så fort man gick i en trappa så kändes det som knäna skulle vika sig, det bara dallrade precis överallt. Hur kan man trivas med det?? Så pass att man hellre hittar på bortförklaringar än går på ett spinningpass. För det är inte svårt att gå ner i vikt! Man behöver inte lägga om hela sin livsstil (om man nu inte lever på Big Mac, bärs och chips), man kan absolut unna sig saker! Så länge man rör på sig. Och det hjälper inte att "ta en promenad" och tro att man sen kan gå hem och sätta i sig en pizza.
Och det är "sjukdomar i ämnesomsättningen", "ont i leder" hit och dit och det andra med det fjärde. Och visst, det existerar, absolut! Men får man tro folk så verkar det ju vara ungefär lika vanligt som det är med övervikt. Tror inte det va... Jag brukar hata klyschor som "Kan jag så kan du!", "Bara man bestämmer sig..." osv, men här är jag fullt beredd att dra till med dem och även stå för dem! Folk säger till mig att "skärpa mig" och "bara bestämma mig", samtidigt som två läkare bedömt att jag behöver tillföra två olika substanser i kroppen så att min hjärna ska fungera någorlunda, och i alla fall två av er därute vet att skulle jag bara kunna "rycka upp mig" efter att det varit som det varit, då skulle jag nog behöva söka hjälp för det istället! Men här, när det verkligen "bara" är att "Skärpa sig och ta tag i sitt liv!", då finns det som sagt lika många bortförklaringar som överviktiga. Det är så enkel matematik. "Spring mer än vad du äter!" som Magnus Betnér säger. För man bort mer från kroppen än vad man tillför så går man ner i vikt, det liksom finns inget annat! Kroppen måste fungera och använder det som finns att ta av som bränsle, that's it!
Och visst, allt detta att huvudsaken är att vara nöjd med sig själv och hela det köret, men jag kan tycka det är rent taskigt om man lever i ett förhållande att bara låta sig själv förfalla. Som tjej, ligga på rygg och bli förbannad för att killen pumpar i en valk i låret istället för i hallongrottan. Vad fan förväntar du dig??? Eller en tjej som "inte känner nåt" för att det hänger en stor buk i vägen som är det första som går emot. Det skulle för mig vara ett skäl så gott som något för att dumpa en kille!
Och detta är som vanligt bara MINA tankar och åsikter. Folk får väl vara feta om de vill, så länge de inte klämmer ihop mig på ett flygplanssäte eller liknande, då skulle jag bli vild. Är människan bara snäll och trevlig så får den väl se ut som den vill, så länge det inte är kille och tror att han ska få doppa.
Nu ska jag ta ett glas vin, fick sug efter det... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar