Känns som det kan bli en lång natt.
Har fått springa och torka spyor efter Sune tre gånger och sen hörde jag honom en fjärde gång och for upp, men då satt han i kattlådan, duktiga killen! Det fattas ju liksom bara att nåt djur blir sjukt. Har varken nerver eller ekonomi till det. Nu vill jag inte riktigt somna ifall han sätter igång att spy igen. Han är lite däven, har suttit ihopkrupen men han ligger i alla fall här bredvid mig nu. Får hoppas han är bättre imorrn!
Är väl inte så konstigt om magen är i uppror efter all julmat, vems är inte det, höll jag på att skriva, men min -som annars lever ett väldigt vilt liv- höll sig lugn tills köttfärssåsen på Annandagen, då var det kört...
Har funderat lite över bloggens existens. Faktiskt. Kanske även tyvärr. Jag gillar att skriva, det är en bra ventil och det är "kul" att titta tillbaka, även om det mest bara är att konstatera att livet är ungefär lika sugigt nu som för 2-3 år sen. Jag har mycket glädje av min blogg!
Men har "första bästa" "rätt" att få ta del av mitt liv?? Jag har tyckt att man ska vara öppen och så, det blir roligast att läsa då, men nu har jag förstått att det jag skriver kan vridas och vändas på, missförstås, tolkas på sitt eget sätt och även användas emot mig. Jag står för allt jag skriver, det är inte det, det är snarare så att jag inte vill ge folk slagträn om man nån gång skulle komma på kant. En sak som hände för några dagar sen, jag fick saker kastat rakt i ansiktet på mig angående min diagnos från nån som jag definitivt inte kunde tänka mig skulle häva ur sig nåt sånt. Har fasen näst intill legat sömnlös sen dess och funderat på vad jag kan ha gjort för fel. OM jag ens gjort nåt fel, eller om personen helt enkelt bara bestämde sig för att vara jävlig. Det finns många vittnen på att det inte var jag som satte igång käftandet eller satte mig i sandlådan, bara att hoppas att nån vågar stå upp för mig om det skulle bli aktuellt. Och bl.a. genom just bloggen får man ju reda på många av mina svaga sidor.
Annars är väl att lösenordsskydda bloggen en variant, men då känns det som jag lika gärna kan maila de typ två som skulle få lösenordet och prata direkt.
Vi får väl se.
Igår blev det en utekväll. Lär väl inte bli nån mer förrän typ till sommaren, men jag lyckades få loss några kronor och köpa två cider. Anledningen var att Mats Lideborg körde sitt sista gig på Hugos innan det bär av hem till Japan igen. Jag och Fredrik kände att vi ville gå dit för att visa vår uppskattning och även tacka för i år, grabben har ju faktiskt bidragit till en hel del trevliga sommarkvällar! Sen köpte jag även skivan som han spelat in och innan jag får ordning på stereo och så i nya lägenheten så får Gunnar Skogs Orkester lite konkurrens i bilen :-) Och jag har redan lyssnat igenom skivan ett par gånger, jag gillar den som fan!! Exakt min typ av musik! Svårt att förklara stilen men lite ballad/pop/country. Och väldigt personliga och tänkvärda texter.
Fredrik är här ett par dagar nu. Igår var han ju med på Hugos och imorrn ville han vara med när de ska förbesikta lägenheten klockan tidigt och sen ska vi sätta igång operation skruva-isär-möbler.
Ikväll satt vi i var sin campingstol och hade förbannat tråkigt. Kom på att vi hade några biobiljetter liggande, gäller ju att utnyttja dem så länge man de är giltiga och man har biograf en trappa ner. Så vi var och såg "The girl with the dragon tattoo". Och jag vet inte om man bara behövde lite distans till det hela eller att handlingen faktiskt kräver att man går igenom den några gånger för att hänga med ordentligt men jag tyckte den här var mycket bättre än den svenska "Män som hatar kvinnor"! Bättre folk i rollerna, inte lika omständig och så. Klart sevärd, tyckte jag i alla fall! Och jag känner faktiskt igen mig en del i Lisbeth Salander även om hon är lite väl extrem :-) Men hon kanske "spelar på sin diagnos och är elak bara för hon kan" hon också, vem vet...
Sen ska vi även fira nyår ihop, jag och Fredrik. Jisses vad originella vi måste vara!! Folk tar för givet att vi inte tål att se varandra och har tyckt såååååå synd om oss som tvingats bo ihop tills alldeles nyligen. Hur fan gör folk när de separerar egentligen?? Okej, det finns folk jag knappt ens tål att se på vykort, men det finns ju en, två, tre eller etthundratjugo anledningar till det. Det GÅR faktiskt att separera fredligt och fortsätta vara vänner! Hur som helst, nyår... Jag är ensam, han är ensam, vi kom på att vi lika gärna kan vara ensamma ihop. Har även bjudit in några fler, får se om nån mer kommer, vi är ju rätt sent ute.
Nu sover Sune gott här så jag ska väl också försöka. Förbesiktning kl 10:15 imorrn, som sagt. Skapligt nervöst, fan vet vad de kan tänkas hitta!! Och en hel del ångest, lägenheten var allt annat än fräsch när vi flyttade in! Men då ville vi ju bara in så fort som möjligt och brydde oss inte om att kolla besiktningprotokoll, dokumentera eller liknande. Det finns helt enkelt inga pengar till nån renovering här, och definitivt inte för nåt vi inte orsakat.
Jag kontaktade Försäkringskassan idag förresten och på måndag ska jag få pengar. Imorrn borde man betala räkningar. Men oavsett om jag gör det så kommer de ändå inte ha pengarna förrän måndag, om ens det, och om jag skulle låna pengar så har jag dem inte förrän måndag. I bästa fall. Får chansa på att allt fixar sig ändå.
Var hos Marie och fikade och diskuterade världsproblem idag. Vette fan om vi löste nåt, vi bägge sitter ju i flyttkartonger upp till öronen men vi försöker trösta varandra så gott det går! :-)
hoppas besiktningen går bra.
SvaraRaderadet är väl jättebra att ni är vänner, men folk är så traditionella eller vad ska man säga..hittar inte ordet för det. Typ att gör man slut ja då är man osams.. det bästa är att skita i vad andra tycker..
När flyttar du?? hart du hört nåt än??
Kram Tezz