Dålig period, snart läkarbesök och promenad-hat

Har en sån riktig blööööö-dag idag :( Man hinner knappt föreställa sig att livet kanske fungerar i alla fall ganska bra så trillar man tillbaka igen. Tur jag ska träffa läkare snart. Men då kommer ju funderingen; hur ärlig törs man vara?? Joakim förstår i alla högsta grad det här med att man kan tänka saker utan att gå till handling. "Får du solen i ögonen?" frågade han en gång, "Ja", svarade jag och han for upp och skulle dra för och ha sig, "....men det stör mig inte, jag gillar solen! Men du frågade ju om jag fick solen i ögonen och JA, jag får solen i ögonen.". Eller ja, åtminstone lärde han sig väl att förstå då kanske :)

Men så där är det ju. Sen ställer de så galet ledande frågor på psyket: "Funderar du på att ta livet av dig?". Får jag fråga; vem har INTE gjort det nån gång..?? Det känns som en förbaskat smidig utväg emellanåt. Vi har varit inne på det förut, vad fasen har jag att se fram emot?? Därmed inte sagt att jag ständigt går och granskar taket efter möjliga bjälkar att fästa linan i. "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!" är ett klockrent citat. Och som de flesta är överens om, skulle jag i nuläget vara själaglad och tjoa och ha mig så vore väl det verkligen en anledning till inlåsning..?? Det är liksom som det är just nu. Det återstår att se om det blir bättre.

Utöver allt som är med flytt och så så sturlar det galet mycket ekonomiskt. Har inte en aning om när jag får några pengar nästa gång, och jag har dubbla hyror som ska vara betalda i slutet av december, "vanliga" räkningar, annat som ska fixas och såklart betalas som har med flytten att göra, adressändring och sånt. Allt går ju liksom ut på pengar och ekonomi. Ni som säger att man inte blir lycklig av pengar kan ju bara göra världen en tjänst och gå och dö nånstans. Jag har 17:- kvar på kontot tills.....nästa gång jag får pengar, vilket jag inte har en aning om när det blir. Så håll käften med erat jävla "Man kan inte köpa sig lycka!!". Näe det kanske man inte kan, men man kan i alla fall betala räkningar..!

Så det är ett huvudbry utöver allt annat. Sen (rimmar kanske lite illa med att jag inte har några pengar men det var då jag trodde jag skulle få sjukersättningen "som vanligt") så tror jag att jag har några postpaket på vift. Jag får bekräftelse på att jag fått något som jag inte fått medan jag får bekräftelse på att sådant jag redan hämtat nu står i kö för att skickas. Ingen ordning på nåt. Klart även sånt stör, orkar inte hålla på och krångla med sånt utöver allt annat, och jag vill ju hemskt gärna ha prylarna jag betalat för.

Sen vet jag inte om det är jag som är känslig, men idag fick "vi" julkort. Himla snällt och gulligt på alla sätt och vis. Eller nåt. Förutom det att det då var adresserat till oss båda. Jag skulle kunna släppa det i nästan vilket läge som helst, det är inte lätt att veta när vi skulle flyttat, inte ens vi själva har ju vetat det, men just de här avsändarna borde (tycker man, om inte annat...) t.o.m hjälpt till med Fredriks flytt. Jag får lite "vrida om kniven"-känsla. Och har man inte visat att man brytt sig om mig/oss nåt vidare på nästan 4 år så tycker man det kan kvitta att skicka julkort när vi inte ens bor ihop längre..? Tyckte det kändes väldigt onödigt faktiskt. Kalla mig otacksam eller vad ni vill, det var högst olustigt!

Så näe, bårhuset känns som en jävligt praktisk utväg och lösning på allt just nu. Faktiskt. Får väl se vad farbror doktor säger om det hela. Det är ju liksom inte så mycket som går att göra nåt åt. Han kan ju inte gärna hjälpa mig att flytta, ge mig en framtid, tala om när och om jag får pengar eller ta reda på mina postpaket. Möjligtvis att han kan försöka råda mig lite i vad det gäller hur man kan tänka. Inte för att jag är något större fan av att försöka ändra tankebanor, jag kan säga att jag tycker sånt är större humbug än t.ex. healing. Får jag inga pengar så kan jag inte betala räkningar och jag hamnar hos kronofogden, hur fasen kan "positivt tänkande" leda 'en ur nåt sånt?? Hur många gånger jag än säger till min spegelbild att jag är så JÄVLA stark och vacker och duktig så kommer man inte från faktumet att jag inte har folk att umgås med. "Såg din syrra ute i fredags, varför var inte du med??" frågade nån i helgen. Och jaa, vad svarar man....?? (Och Sofia, du har givetvis all rätt i världen att gå ut om du vill, när du vill, vart du vill och med vem du vill, jag bara tycker frågan var jävligt korkat ställd!! Varför ska JAG vara ute bara för att DU är det, sitter vi ihop eller??).

Avslutar med att svara på lite kommentarer:
Tack Therese för lyckönskningen hos läkaren, jag hoppas också det går bra, jag behöver det nu!!
Anna... Jag förstår att tanken är god och att du vill väl men när det gäller mig så är såna råd idiotiska. Det kanske funkar för nån annan, vad vet jag, men inte för mig. Jag tänker inte sätta upp några mål för om jag känner mig värdelös i vanliga fall så är det inget mot vad jag gör när jag sätter upp "minsta lilla skitgrej" som "mål" och sen inte klarar av det. Jag är glad om jag tar mig ur sängen. Igår var första gången på en vecka som jag besökte duschen. Jag har jeans på mig idag, det känns ungefär som när man varit utomlands i två veckor och sen tar på sig långbyxor. Jag ska snart gå ut och känner mig nästan nervös inför det!
 Jag kan rent ut sagt och ärligt talat säga att mitt "mål" varje dag är att ta mig igenom dagen UTAN att supa mig snorpackad, ta tabletter som jag inte behöver, skära upp mig eller göra nåt annat kanske icke så vidare bra.

Och inget personligt, eller visst, det blir väl personligt i och med att det är en hel drös som föreslår det, men varför i helvete detta jävla tjat om PROMENADER?????? (Jag vet att du bara tog det som exempel i det här fallet men det är fasen nåt som "går" bland folk!). Vad är det som är så magiskt med PROMENADER??????? Jag HATAR PROMENADER!!!!! "Gå ut och få luft"... Det är fasen det enda råd som folk kan ge!! Är inte fantasin bättre?? Eller som sagt, missar jag det fullkomligt magiska??
Absolut, jag kan gå, om det löste nåt så.... Jag hittar inte ens en anledning till att gå upp ur sängen, gå in i duschen, sitter är nästan omgiven av bananflugor, känns det som i alla fall och inte ens det är anledning nog till att orka duscha, och så tycker folk att jag ska släpa mig ut bara för att dum-gå!! Jag var farligt nära att be min bästa vän att dra åt skogen när han tyckte jag skulle "Gå nu upp och gå ut och gå en sväng och få lite luft i dig!" för några veckor sen. Jag känner mig tammefan nästan kränkt!! Är folk så korkade så de tror att jag ligger och bara ligger för nöjes skull?? För jag tycker det är så vansinnigt kul?? Jag skulle kunna ta en promenad och må bättre men jag låter bli för jag är så jävla lat?? Tackar ödmjukast då...
Jag har förstått att det hjälper en del att "rensa skallen", för mig är det precis tvärtom. När jag gör nåt så vansinnigt tråkigt som att bara gå så har jag all tid i världen att tänka. Om jag gick hemifrån med fyra fjädrar så kommer jag tillbaka med ett helt jävla hönseri!! Är skärrad och uppskruvad så jag inte vet vart jag ska ta vägen och så måste jag ta "droger" (receptbelagda, är det bäst att tillägga)  för att kunna lugna ner mig.

Näe ska jag motionera eller "få luft" så ska det vara ordentligt. Löpning, lyfta skrot, spinning, vad som helst, bara jag får nåt annat att koncentrera mig på än mina egna tankar! En promenad är t.o.m värre än säg 10 timmar framför datorn. Alltid hittar man nåt att pilla med så att hjärnan får arbeta. Försöka få ihop html-koder och så, kan t.o.m sitta och lägga patiens timme ut och timme in. Men att bara ful-gå... De som vill ägna sig åt det de får väl göra det, jag låter bli och tycker härmed att jag förklarat väldigt tydligt varför så jag hoppas att om folk absolut måste ge råd i fortsättningen så hoppa över "promenader"...

Nu fick jag fasen lite brått till sjukan..!!