Folk gillar skvaller, första natten ensam och ännu ett avsnitt av "My life sucks"

Jädrar, idag går jag nog mot läsar-rekord!! Det här antalet brukar jag knappt ens ha när dagen är slut och nu har den bara börjat! Undra om folk gillar "skvaller"... :) Jag tänker bara lite högt ju, blir så frustrerad över hur en del beter sig. Man undrar liksom vad det ska vara bra för. Och om folk är helt och hållet korkade. Ljuga om stans skitsaker, är det värt det?? "Jaa, jag åkte ju Vätternrundan 2009 jag!". Men oj, det verkar som alla startlistor verkar missat att du var med... Eller du kanske körde ditt eget lopp?? "Jaa, julen -07 firade jag på en sandstrand i Thailand, det var gött!!". Jaha, fast du missade visst att berätta för din syrra att du var där, hon har nämligen ingen aning om att du åkte, eller har varit i Thailand överhuvudtaget! Bara VARFÖR??? Är det JAG som förväntas bli imponerad eller skäms man över sitt händelsefattiga liv att man måste krydda det lite extra, kanske främst för sin egen skull?? Och det ska vara vuxna människor, kanske även med barn som de ska lära rätt och fel. Skrämmande...

Jag överlevde första natten ensam. Lite jobbigt igår kväll, mycket for runt i skallen. Om framtiden och så, hur allt ska bli.
Jag kan väl ärligt säga att det inte var riktigt såhär jag tänkt mig att livet skulle vara när jag bara har några månader kvar till min 28:de födelsedag. I och för sig så vet jag inte vad alternativet är. Jag är inte vidare logisk; jag "skulle vilja vilja ha" en sorts liv, men egentligen så tycker jag att det låter dyngtråkigt!! Så egentligen lider jag nog inte mest av att jag inte har villa, volvo, gubbe, ungar, amorteringar och hela köret, utan det jobbigaste är att jag inte ens vill ha det. Undrar lite vad det är för "fel" på mig eftersom jag inte längtar efter ett "normalt" liv som "alla andra". Hur mycket jag än försöker så blir jag helt enkelt inte intresserad av det. Ju äldre jag blir, ju mer förstår jag av vad det innebär och desto mer anti blir jag. Och även om kanske just det livet faktiskt helt enkelt inte är nåt för mig så skulle jag ändå vilja göra nåt av livet, men vad?? Sitta i en brassestol, glo på alpint på tv och sura??
Jag skulle vilja ha en dröm. En fullt realistisk dröm. DET HÄR vill jag göra, ägna mitt liv åt! Men jag kommer inte på något. Jag har haft några mål men misslyckats med dem, är väl kanske därför jag inte ens vågar mig på att drömma längre. Allt går bara åt helvete ändå.

Och åren bara går. Gå 10 år tillbaka, vad har jag gjort?? Som alltså då har fört mig framåt i livet. Tagit körkort. Hurra för mig... I och för sig så bestämde jag mig en gång för att aldrig ta något, bilkörning var alldeles för stressande för mig! Men om man säger som så så var främsta orsaken till det "skit i passargerarsätet" när jag övningskörde, upptäckte jag. I övrigt är inte körkort ens något mål i min värld, det är nåt man bara ska ha. Mer en kon att runda än en milstolpe. Tagit studenten. Jaa klarar man inte att gå ur Omvårdnadsprogrammet med godkända betyg så är man fan dum på riktigt, ser inte det som nån större bedrift. Flyttat hemifrån. Vilket jag med facit i hand egentligen inte klarade av av olika anledningar. Se så åt helvete det gick, på flera plan. Och nu ska jag tydligen på't igen.
Det var väl ungefär det.

Nåt jobb har jag inte lyckats få. För näe, praktiker och timanställningar räknas inte. Jag kanske har haft en del otur men faktum kvarstår, sen får man väl kalla det otur eller vad som helst. "Vännerna" känns som de blir färre från dag till dag. Och främst för att jag då inte har det här förbannade "normala" livet. Varför diskutera speedway när man kan diskutera boräntor..? Och jag förstår ju, många gamla kompisar har blivit väldigt ointressanta p.g.a sina val i livet. En del är i det närmaste oförskämt ärliga med hur jag med min levnadsstil inte riktigt passar in i deras smått "märkvärdiga" liv. Men nu har jag börjar lära mig att man får vara ärlig tillbaka.

10 år har gått galet fort. Nästa 10 år kommer säkerligen gå minst lika fort. En dag står man där och allt är för sent. Finns redan nu saker som jag anser är i senaste laget att börja med. Vara 27 år och känna att livet i det närmaste är slut, det är inte vidare kul, kan jag upplysa om. Sen är det intressant för många säger emot - jag är så ung, jag har framtiden för mig, jag är bara löjlig som tänker såhär - men inte EN ENDA har kunnat ge ett konkret exempel på vad man skulle kunna ta sig till. "Men tala då om för mig, VAD är det som är så bra?? VAD har hänt på 10 år som har lett mig framåt på ett positivt sätt?? VAD är det för förutsättningar jag har och VAD skulle jag i så fall kunna göra av dem?? Jag kan "bli vad jag vill"; varför ÄR jag inte "vad jag vill" då?? Varför vet jag inte ens vad jag vill??". Ursäkta, jag hörde inte riktigt...? Jaha, var det för att du faktiskt inte sa något! Uj, vad tyst det blir... Hur ska man tolka det??

Idag är visst fröken Andersson lite nere.

Från det ena till det andra, laddade ner en app till telefonen igår som ska sätta igång och spela in om man pratar i sömnen. Funkade sådär. Vet inte om jag ställde in den för känsligt, den spelade in sådär 6-700 sekunder i taget, inget man riktigt kan sitta och lyssna igenom bara sådär. Det enda jag hörde var att jag vände på mig och på nåt ställe snarkade jag lite också, men det var allt. Får väl testa i natt igen!