Godis-bakande och Vadstena-folket ljuger vidare

Fick ett litet godis-ryck idag. Eller igår kväll egentligen, men det var liksom inte praktiskt genomförbart förrän idag :) Och inte äta godis, utan göra. Hade hittat några recept som (förhoppningsvis...) inte ens jag kunde misslyckas med. Först var det Dumlekakor. Och med min kartong från tax-free på "Cinderella" så blev det nån slags "Dumlekaka limited Christmas Edition" :) Det var ju pepparkaks-smak på de kolorna. Det funkade skapligt att göra dem. Hur de blev vet jag inte, de åkte kvickt in i frysen.
Sen gav jag mig på Jordnötsfudge. En jädra massa margarin, jordnötssmör och 5,5 dl florsocker bl.a. Jag kan ju säga att det inte var nån risk att man åt upp allt på en gång, SATAN så sött det var!! Det får bli bjudgodis på julafton! :)
Slutligen gav jag mig på Nöttoppar. Och här började det balla ur ordentligt. Till att börja med var det 400 gram hasselnötter som skulle skållas och skalas. Det tog flera timmar och blev hur mycket nötter som helst!! Sen skulle det vara Dooley's-likör i, det lät lovande! :) Jag hävde i allt i en bunke. "Forma till toppar och ställ på en plåt". Hmm, hur lätt är det att forma nåt som är näst intill flytande..?? Fick låta fantasin jobba. Väldigt enkelt för en aspergare... Det var nära ett tag att jag käkade upp smeten som den var istället, den var skitgod!! Om än väääääldigt "nötig". Tänkte inte ha i alla nötter först, men det var ju det enda som gjorde smeten någorlunda fast. Ställde ut knäckformar och fyllde dem. Även det var ett evighetsjobb. Sen nästa problem; hur lång tid i ugnen..?? Tills det var på vippen att bli översvämning på plåten fick det bli. Tog ut dem och de stelnade till skapligt i alla fall. Lite geggiga i mitten, men rätt goda ändå! :) Tur det var sista baket som gick åt helvete, annars hade det nog inte blivit så mycket gjort :) Nu är bara frågan vart man ska göra av allt. Är inte den som riktigt slänger i mig julgodis, det är lite väl sött. Men det får fungera som "natt-mat" så länge, då slinker det mesta ner. Resten får väl bli julklapp till mormor eller nåt :)

Och nu sitter man här, första dagen som officiellt ensamstående. Fredrik flyttade täcke och kuddar idag så skulle han sovit här så skulle han frusit :) "Och många känslor drar i mig, vad ska framtiden ge...?", kan man väl lugnt säga. Men det blir väl bra när det blir färdigt, som det heter. Och det är mer ovant än jobbigt att vara ensam. Samt att jag vill bort från det här råtthålet helst nyss.

Sen har jag funderat på; varför är det så svårt att hålla sig till sanningen?? Bara de senaste dagarna har jag "avslöjat" två personer som jag trodde stod mig ganska nära, med att ljuga som travhästar springer. Är det nåt som går i den där nunne-staden eller?? Och om världens skitsaker!! Jag vet inte om tanken var att imponera, inbilla sig att man hade lite häftigare liv än vad man verkligen hade, att man la in en liten vit lögn här och var så att det lät bra. Lite bekräftelse-kåt och gillade uppmärksamheten kanske..? Eller om det var för att få mig i säng. Också ett möjligt alternativ och helt jävla onödigt! Jag bara fattar inte, är det så kul att såra folk eller vad är det frågan om?? Nu blev jag som tur var inte så sårad ändå, jag hittade ju en kille som var bättre än de bägge ihop; Fredrik! Men jag känner mig ändå rätt blåst. Och att man verkligen inte kan lita på någon har jag redan förstått, och detta gör ju såklart inte saken bättre.

Nähe, om man skulle grisa ner sig i sin plötsligt gigantiska säng då!