Vi tror att de stängt av bredbandet för oss nu. Tanken var ju att vi helst skulle vara härifrån nu. Mitt flytt-datum är imorrn, tror ni det blir så...?
Hur som helst så kommer nog inläggen bli lite kortare då det är lite småbökigt att blogga från mobilen. Men det kanske bara är skönt...? ;) Så min 45 dagar-lista fortsätter jag med när jag kan. Tänkte ha den lite som nedräknare, ha som "mål" att skriva dag 45's ämne i nya lägenheten. Men nu blir väl NÄSTA inlägg därifrån istället. Förhoppningsvis.
Kanske är tur att jag inte kan skriva så jättelångt. Jag vaknade tidigt i morse och kunde absolut inte somna om. Låg och filade på ett inlägg då så till slut hade jag jagat upp mig själv så till den milda grad! I stora drag handlade det om att jag på allvar funderar på att lägga ner allt vad Facebook heter. Eller "Fakebook" vore ett bättre namn på eländet!
Jag ser inget kul i det alls längre, retar mig mest på allt och alla och det är bara en tidsfråga innan jag ber någon dra åt helvete! "Fakebook" som sagt. För satan vad falskheten flödar!! Man är "vän" och "bryr sig om" sina "vänner" genom att klicka på en knappjävel som det står "Gilla" på. Så håller man vänskap vid liv, för er som inte visste! Och en del är så kåta på den där knappen att de inte ens hinner läsa vad man skrivit! I somras "gilla"des det att min anställning snart gick ut och även nån gång när jag mådde överkörd bäver och helst ville dö. "Gilla"...! Tack.
Jag säger som min goda vän och kamrat så bra uttryckte det; "När man skriver att man är på Universitetssjukhuset så reagerar kanske två, lägger man ut en bild på hunden så reagerar 32...". Lite som när jag blev sjuk på Gran Canaria. Jag skrev att jag var jättesjuk och att vi letade efter sjukhus och så, det var väl NÅN som reagerade. Så la jag ut en bild på några pingviner i djurparken och närmare 20 stycken uppmärksammade det... Men tack för omtanken.
Som sagt, man anser sig vara "vän" med någon för att man tryckt på en knapp. Skulle jag fråga om någon skulle vilja hitta på nåt nån dag, HELVETE vad tyst det skulle vara!! När det väl gäller så står man där ensam ändå. "Man behöver ju inte ta det så allvarligt" var någon tvungen att kläcka ur sig igår. Undra om personen i fråga någonsin behövt oroa sig för att sitta ensam på julafton. Fira nyår med sig själv. Ha inflyttningsfest tillsammans med Me, myself and I. Ha födelsedagskalas med mamma, pappa och mormor som enda gäster. Medan man har drygt 200 "vänner" på nätet som skiter högaktningsfullt i att man sitter ensam, frågar man om nåt så är de plötsligt VÄLDIGT upptagna, men Oj, en bild på en pingvin, "Haha, vad rolig!!".
Sen finns det ju förstås cyber-vänner i ordets rätta bemärkelse. Man slänger några ord till varandra då och då, men man skulle säkerligen inte känna igen personen i fråga på stan! Men det är ju en helt annan sak. Tror inte jag behöver beskriva det närmare.
Och allt folk. Allt idiotiskt folk. Jag struntar i om någon tar illa upp nu men det är bedrövligt vad många rent ut sagt korkade människor det finns! Man fattar ingenting men in i folks diskussioner ska man och skriva "goddag yxskaft"-inlägg. Senast häromdagen funderade jag på allvar på hur det egentligen står till med mänskligheten.
Och folks alla åsikter... Skriver jag "Heja Djurgårn!!" så måste nån in snabbt som fan och helst säga emot. Ehh, bad jag om din åsikt...?? Näe så håll då käften! Jag skrev en gång nåt i stil med "Det är nästan så jag blir sugen på att laga mat!" och ungefär 30 inlägg senare hade jag lyckats bli i det närmaste ovän med någon om ifall microvärmd mat smakar lika bra som nylagad mat. Bara för att folk absolut MÅSTE hävda sig och utnyttja sin rätt att uttrycka sig. Moget liksom...
Sen är hela "Fakebook" en klubb för inbördes beundran. "Du är såååå duktig, gumman!!". Och "Åååå vilken fin bild, vilka fina barn/fin bil/fin hund/fin sängstomme/fin frisyr/fin båt/fin husvagn/fin krukväxt/fina gardiner/fina silikontuttar/fin anusblekning du har!!!". Råkar man själv vara involverad så kan jag säga att det känns sådar att fungera som nåt jävla uppvisningsobjekt som folk ska "Gilla" medan de i tysthet skrattar gott åt hur mycket bättre, finare och mera lyckade deras egna barn är. Om nu nån skulle bry sig. Och man talar gärna om hur man städat och gnott hela dagen, fast man egentligen är sååå trött och har lunginflammation och det egentligen inte behövdes städas, helst även hemma hos svärmor för att riktigt visa vilken gåva till mänskligheten man är! Bitter, jag? Faktiskt inte, jag förstår bara inte riktigt hur folk tänker.
Näe tacka vet jag bloggen och Twitter där man kan tala ostört! I det närmaste i alla fall.
Haha, skrev jag att inläggen skulle bli kortare...? Tji fick ni.
Nu är jag ÄNTLIGEN av med mina soffor!! Marie kom och "hjälpte mig" (hon gjorde det mesta av jobbet på egen hand!) att bära ner dem och köra dem till tippen i morse. Och fasen vad Sandra inte mår bra. Efter första soffan skakade benen och huvudet snurrade så det blev till att väcka Fredrik. Nu är skiten ur världen i alla fall, TUSEN TACK!!!!! för det! Bara resten kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar