Mörker-löpning och MIGRÄN!!

Blev läggdags tidigt igår.

Var på jobbet igår som vanligt, börjar bli en del att göra nu inför kommande jul-ruschen. När det ska packas upp varor, det kommer liksom inte en, två eller 10 saker av varje, utan snarare 48 eller 72. Efter detta kommer ingen spöa mig i tetriss, den saken är klar! :)
Kände redan när jag åkte hem att allt inte stod helt rätt till i kroppen och knoppen, men har jag bestämt mig för att träna så gör jag det, börjar jag godkänna att jag smiter undan så kommer det ju aldrig bli nåt gjort! Fast istället för att åka till gymmet så åkte jag hem och hoppade i löparkläderna och åkte ut till Råssnäs. Det började mörkna ganska rejält redan när jag åkte dit och väl därute träffade jag pappa och Elliot och pratade en stund. När jag väl gav mig ut i skogen var det kolsvart. Ganska intressant upplevelse. Fick försöka skymta träden, vart de såg ut att stå extra brett, för där emellan gick troligtvis då stigen. I de värsta partierna blev det dessutom lite stilstudierna, vet ju att det går rötter och grejs där som jag inte ville snubbla på så det blev små lätta knäuppdragningar :) Sen kom jag till elljusspåret, men inte fasen var det bättre. Ni kan ju tänka er alla skuggor från grenar och sånt, och inte minst från mig själv som ständigt sveper förbi... För att inte tala om när jag kommit runt det spåret och skulle in i skogen igen, då hade jag ju börjat vänja mig vid ljuset. DÅ var det verkligen becksvart, tyckte jag mest gick på känn. Men jag hamnade konstigt nog inte utanför stigen en enda gång, inte grovt i alla fall. Men det har aldrig gått undan så pass som det gjorde då...!
Antingen får man skaffa pannlampa, annars får man helt enkelt hålla sig därute på dagarna. Fast visst är det ändå rätt fascinerande, i somras var jag därute mellan 21 och 22 en kväll, i linne och shorts och solen var i alla fall på väg att gå ner. Igår var jag därute 16.15...

När jag kom hem började kännas ordentligt att skallen inte var med riktigt, men det var inte mer än att det ändå gick att fungera. Jag duschade, Fredrik gjorde räksmörgåsar. Efter duschen la jag mig i soffan och blundade och när Fredrik kom med kvällsmaten kunde jag knappt öppna ögonen. Det dunkade och levde i skallen, blixtrade för ögonen, hjärnan kändes som trolldeg som nån höll på att skulptera och illa mådde jag så jag trodde jag skulle få gå och övningsköra bussen ett antal gånger. Hade väl i och för sig varit bra, vet av erfarenhet att spyr man så lättar trycket i huvudet. Men äta var bara att glömma, lyckades peta i mig nästan en halv macka, den hela plastade "vi" in, det blir fredags-mat på jobbet idag :)
Men det var ju bara att stupa i säng och försöka somna så fort som möjligt. Låg och funderade på ett tag om jag verkligen behövde gå och spy, men jag somnade istället, strax efter kl 20.

Vaknade då även tidigt idag och det var lika bra att gå upp och ta en lugn morgon. Nu är värken och allt borta, känns mest som lite "träningsvärk" i skallen. Som att hjärnan är lite öm efter att någon använt den som trolldeg.

Ett tag hade jag migrän ganska ofta, men det var väl kanske inte så konstigt med tanke på hur jag mådde och hade det då. ALLTID första dagen på en praktikperiod hade jag migrän när jag gick hem, det slog aldrig fel! Blev hämtad av vi-behöver-inte-nämna-några-namn, men blev det att åka hem och lägga sig...?? Nix, han kom ofta väldigt spontant på 100 saker som vi behövde göra just där och då fast jag bokstavligt talat såg stjärnor och klockan var närmare 22. Åka och hämta köpa mat, och då var det inte tal om att svänga förbi McDrive'en och åka hem, utan vi skulle gå in och äta, gärna åka och tvätta bilen och inte då köra genom tvätt-automaten, vilket säkerligen varit nog så plågsamt, utan in i tvätthallen och tvätta för hand med högtrycksslang och tvättsvampar. Och väl på hemväg så fanns det alltid nån nybränd skiva som absolut måste rulla. Stupa i säng för att strax vara tvungen att gå upp igen för att madrassen hade kast ner och måste dras upp, lakanen var för knöliga och behövde slätas till eller nåt annat livsavgörande. Ärligt talat, att man inte tog livet av sig... Fredrik, har jag sagt hur mycket jag faktiskt älskar dig..?? ♥ ♥ ♥

Nu är det nog över två år sen som jag senast hade migrän. Mitt under när vi höll på att flytta ihop (kanske inte så konstigt då...) när jag satt på ett födelsedagskalas i Vadstena så smällde det till. Sa tack och hej lite diskret, hämtade upp Fredrik som var i Skänninge och packade grejer, försökte hålla rak linje på vägen hem (och där kan man snacka om att vara olokaliserad, trots att det var en ljus sommarkväll...) och sen hem och rasa i säng. Fast då fick jag faktiskt gå upp och kräkas efter en stund. Eller rättare sagt kaskadspy.
Jaa det är tur att det inte händer oftare för fasen vad obehagligt det är!!

Idag är det fredag....igen. Var det någon som sa att det är långt mellan fredagarna..?? Tycker man knappt hinner börja veckan förrän den är slut. Ska snart packa för jobbet, eventuellt träna efter jobbet och sen rulla ner till mor och far. Syster-yster kommer hem en sväng i helgen så vi skulle visst äta pizza ikväll. Jag tycker inte om pizza... Får väl bli en kebab eller nåt istället :) Och imorrn är det spinning igen!