Näe jag var bara tvungen att....vad ska man säga...konstatera att jag har fullkomligt rätt. Eller något liknande. Angående det jag skrev förut, om att tänka på sig själv och att det är "fult". Man ska ALLTID se till alla andra först, vara andra till lags, sätta sig själv åt sidan. Annars jävlar...
När jag hade avslutat mitt inlägg så läste jag lite bloggar. När två bloggar av två lästa visar på precis samma fenomen, då kan inte Andersson mer än konstatera att Andersson verkligen vet vad hon talar om...!
Den första bloggen jag gick in på tillhör en tjej, jag vet inte hur gammal hon är men 14-15 kanske, som är/har varit svårt sjuk i anorexia. Hon skriver om sin vardag, sina tankar, om sin syn på sig själv, sin kropp, sitt förhållande till mat. Flickan är smal som en sticka men en av grundstenarna i sjukdomen går ju ut på att man har minst sagt skev kroppsuppfattning, så hon ser sig själv som tjock. Precis som jag skriver om mina vardagliga problem med min "sjukdom" så skriver hon om sina lår som väller över, hennes hemska bilringar på magen, hur folk tittar på henne och ser ut att tycka att hon är jättetjock. Sådant som är så långt ifrån sanningen man kan komma men som hör till hennes sjukdom, sådant som visar att hon verkligen är jättesjuk. Hon skriver av sig, helt enkelt!
MEN vad händer då... Jo, nog fan kommer det in folk och kommenterar och verkligen skäller ut henne. "Om du tycker att DU är tjock, vad är då JAG???". Och kommentarerna flödar om hur hon kanske borde tänka lite på hur hon skriver, vad hon visar för bilder för "folk kan ta illa upp"... För helvete...!! Inte nog med att tjejen har sin sjukdom att tänka på, helt plötsligt har hon ett ansvar att noga överväga vad hon kan skriva och inte skriva i sin blogg för att inte "andra" ska ta illa upp, bli arga, bli ledsna, känna sig tjocka, vad det nu må vara... Hon får be om ursäkt för vad hon skriver om sig själv i sin egen blogg! Jag tycker att det hela är så sjukt så det finns inte!!
Och blogg nr 2 som jag läste: En kille/man vars fru är svårt sjuk i cancer. De har ett hem och fyra barn. Han skriver om sin vardag, sina känslor, sina tankar om fruns sjukdom. Han känner sig ledsen. Förtvivlad. Trött. För att inte säga totalt slutkörd. Han beskriver rakt och ärligt hur han använder jobbet som en slags tillflyktsort. En plats där han kan andas, komma hemifrån, kunna tänka på annat en stund. Han skriver hur han behöver egentid. Han skriver om hur han tycker det är jobbigt att ha hand om en dödssjuk fru, fyra barn, djur, hus och hem. Och kommentarerna låter inte vänta på sig...! Vem är HAN att tycka synd om sig själv, när HON är så sjuk?? Han tilldelas ständigt mindre smickrande epitet som "lat", "egoistisk", "mansgris" och det andra med det fjärde. Förståsigpå-arna samlas i drivor och det börjar fasen lukta nät-hat "på riktigt". Det är rent förjävligt av honom att gnälla på att han ensam får ta hand om ett av barnens fördelsedagskalas med allt vad det innebär, förjävligt av honom att ens andas om egentid osv när frun är så sjuk. Han är inte värd henne på långa vägar... Osv. Osv. Och för att inte tala om, hans (och även hennes!) blogg är väldigt "trevlig" att läsa för den innehåller en hel del bilder (Betydligt roligare att läsa än bara en massa ordbajseri....*hmmm* :D). En dag hade de haft besök och han la upp en bild på en av besökarna ihop med ett barn, om det var sitt eget eller någon annans, det minns jag inte, men direkt... Herregud, hur OKÄNSLIG får man bli som lägger upp en bild på en frisk och snygg kvinna när frun är så sjuk??? Det t.o.m spekulerades vilt i vem denna donna är, kanske de möjligtvis har ett förhållande...?? Han är så HEMSK som inte tänker ETT DUGG på hur FRUN känner när han lägger upp bilder som denna...
40 graders feber är sjukt men detta är fasen sjukare....!!
För det första; vilka är "vi" att ens uttala oss?? Att döma. Vi läser en jävla blogg, hur mycket vet "vi" EGENTLIGEN om deras vardag?? Vilka är "vi" att tala om för honom hur man "ska" och "får" känna?? Vad som är "rätt" och vad som är "fel". Dessutom är han "feg" som inte besvarar eller publicerar kritiken han får... Vad har han för ansvar gentemot "oss"?? Ingen av oss kan sätta sig in i hur han och hans familj har det. "När MIN man hade cancer så var det bara att bita i det sura äpplet!!". Okej, så jävla duktigt och ädelt av dig då... Men nu handlar det om en helt annan människa, med helt andra tankar, känslor och förutsättningar... Jag har funderat på det förut; frågan är vem det egentligen är mest synd om (om man nu absolut måste rangordna) - den som är sjuk eller den som är anhörig... Jag kan rent ut sagt säga att jag är glad över att slippa se Fredrik i epilepsi-kramper, att slippa se honom skära sönder sig (på den tiden det begav sig...), slippa försöka förstå vad som rör sig i en asperger-hjärna. Jag är "glad" att det är jag som är sjuk. Är jag hemsk...? Tjaa, om inte annat så ganska egoistisk.
Ingen människa planerar väl sitt liv och sin tillvaro utifrån att livskamraten ska bli svårt sjuk och dö?? Jag har väl för fasen gjort val i livet ihop med Fredrik just för att jag har honom, hade jag haft i åtanke att "Men tänk om han dör då..." så hade jag inte alls gjort dem valen, men så kan man väl för fasen inte gå runt och tänka??
Hur vi än har det så kommer det ALLTID finnas folk som har det värre. Jag tror jag har varit inne på det förut... Jag vill, och tänker, gnälla över ett smärtsamt skoskav trots cancer och svältande Biaffra-barn. Internet och bloggar är tänkt att och bör fungera som en slags fristad, man kan skriva av sig rakt ut i tomma intet, kanske kan man t.o.m inspirera andra, hitta likasinnade, finna vänner. Men istället ger det ibland totalt motsatt effekt och det blir som ett paradis för människan. Helt anonym (tror man i alla fall...) kan man bara knalla rakt in i deras liv och spy ut allt vad man kan. Kalla vederbörande allt möjligt, kritisera, kränka och rent av hota. För det är såna som människor är. Djävulusiskt fega. Så länge man syns så vänder man kappan efter vinden, möjligtvis att man knyter näven i fickan, men inte mer. Men i skydd av anonymitet (återigen - ni syns mer än ni tror...!) så kastar vi skit omkring oss likt den värsta gödselspridaren. Är ungarna jävliga?? Ta det lugnt och håll god min, det finns alltid någon som i sin blogg stolt visar "Dagens outfit" som man kan tala om för att hon ser ut som en polsk tjackhora som bör vara glad om ens en kaninhane visar intresse för henne, och sen är allt bra igen...!
Näe fy för fan..!
 |
| *morr* Minst sagt... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar