Bambu-kaos, orken vinner över tristessen och samtal från Polisen i Ljungby

Inget bloggande igår, det betyder vansinnigt tråkig dag så det inte finns nåt att skriva om. Visst, jag kan alltid knåpa ihop nåt ändå, men då blir det väl det som cirkulerar i skallen just för tillfället och då finns det en risk att jag blir tjatig…

Sov till 12 igår, gick upp, satt vid datorn. Kom väl ur pyjamasen strax efter 19 för vi skulle åka och handla. Ytterst händelserik dag!

Nu verkar det som att vädret blivit bättre igen! Solen skiner i alla fall. Vaknade strax innan 10 av en duns och ett klirr. Bambu-pinnarna, var det första jag hann tänka. Har ju fyra stycken i en smal hög vas, och det är ju verkligen att leka med ödet när man har två vilda sphynx, men men, de är fina där i sin vas  I samma fönster står en annan ljusstake, typ ett "träd" med fyra ljuskoppar i. Det kom då inte från MITT tidigare hushåll, nog sagt om det  Men idag förstod jag varför den fått stå kvar. Katterna hade mycket riktigt vippat bambum, men vasen hade vält mot den andra ljusstaken, och liksom hamnat i "trädet". Vattnet hade förstås runnit ut, men ingenting var trasigt. Ibland ska man ha lite tur också, hade ju varit lagom att skura rent, plocka dekorationsstenar och plocka glas det första man gjorde en måndagmorgon… Nu står dock bambun i ett annat fönster, där katterna aldrig är *peppar peppar*. Blev på ganska dåligt humör, men det var mest för jag blev uppryckt på det där viset, finns ju inget värre än att vakna av ett högt ljud sådär, inte veta vad det är eller vart det kommer ifrån.

Men humöret blev bättre när jag fick träna. Man orkar liksom inte fokusera på nåt annat då. Men nu börjar nog folk få semester, det var riktigt mycket folk där idag, trots att det var ganska tidigt och vädret var bra. Innan har jag ju i princip varit ensam där. Men det gick bra ändå! Har ju fått ganska klart för mej nu att risken finns att tristessen vinner över orken. Jag KAN verkligen springa både 2 och 3 km om jag bara ger mej fan på det, om jag riktigt tvingar mej själv. Jag stupar inte, jag överlever i allra högsta grad. Men står jag och glor på räkneverket och ser hur metrarna segar sej fram, då blir det lätt att man skiter i det i ren tristess. Är det bara nåt att titta på på tv’n, bra musik i öronen etc, så går det riktigt bra! Det låter ju inte så jättemaffigt med 3 km, men då har jag haft problem efter ETT varv på löparbanan, vilket är 400 meter… Jag har varit precis slut och benen har knappt burit mej i spåret, innan jag ens blivit svettig… Så för mej är det ganska stort.

Får väl se vad man ska hitta på nu. Fredrik jobbar ju hela dagarna nu, det är mindre kul. Vet inte riktigt vad man ska göra, orkar inte med att bara sitta i lägenheten och glo heller.

Fick samtal från polisen i Ljungby nyss förresten. Jag blev ju snuvad på en Tradera-vinst tidigt i våras, jag fick inget och säljaren såg till att inte vara kontaktbar, sen skickade hon nåt mail och sa att hon inte fått varan från Partylite än… Jävligt smidigt att sälja sånt som man inte ens har hemma, då kunde jag ju lika gärna handlat direkt från Partylite! Så efter två månader fick jag nog och polisanmälde henne. Kändes lite löjligt, men som polisen sa "300:- från dej, 500:- från nån annan, 200:- från en tredje, det kan snabbt bli mycket pengar!". Sen gick allt ganska fort, fick mail från henne och hon hade ingen aaaaning om att paketet inte gått iväg som det skulle, och hon ursäktade så hemskt mycket att det tagit tid, och efter en tid så fick jag mitt paket. Var ju övertygad om att polisen varit där och hållt en blåslampa under röven på henne. Men det hade de alltså inte, han som ringde hade fått ärendet på sitt bord idag. Jag tyckte det var lite retligt, i och med att jag trodde att de redan blandat sej i så ringde jag ju aldrig och tog tillbaka anmälan, men han var så trevlig så, sa att det var ju skönt att allt löste sej till det bästa!