Vad en liten f.d nalle kan göra, äntligen regn och åska och en himla mystisk sak…

Jag är inte den som är speciellt känslig eller blödig så. Jag gråter mer sällan än vad som nog är nyttigt, vilket jag kan lida av ibland, och vilket har fått ganska allvarliga konsekvenser då jag tagit till självdestruktiva metoder bara för att kunna lätta på trycket lite. Men ser ni krabaten här till höger… Elliots första lilla nalle. Den fick följa med i kartongen som han åkte i hem från Söderköping. Han somnade bredvid den ganska direkt. Som ni ser så har nalle-mannen fått utstå ganska mycket. Han var med när Elliot fick tänder och när han upptäckte sin könsdrift. Han var med när Elliot blev lite starkare i käftarna. Från början så hade nallen öron och nos, och även en rosett om halsen.

När jag stog och gjorde smoothie efter träningen så kom plötsligt Sune bärande på denna. Och jag började stortjuta  Och det var riktigt skönt. Det var jobbigt igår och det kommer bli jobbigt ett tag framöver. Men detta ska vi absolut klara av!! 

Det blev som sagt träning idag. Varmt som satan, men det funkade bra. Ska inte tjata om att det är skönt med lite folk, men det är det verkligen!  Och skönt när allt är avklarat. Och skönt att regnet och åskan äntligen kom! Jag sitter här mitt i mullret, har dragit ut de flesta sladdar som jag hittade, undra hur mycket jag nollställt och så nu  Får hoppas det blir bättre väder ikväll. Dels för festivalens skull, annars blir Johan Palms fans blötare än nödvändigt  men som sagt så hade vi även planer på att gå ner till hamnen och ta nåt att dricka. Annars kanske det kan bli köttbullar ikväll. Jädra tjat om de där köttbullarna, känner jag 

Sen så är det en sak som är så sjukt skumt… Jag har haft ont i ryggen ett tag, liksom i en muskel nere på vänstersidan. Jag har tänkt att det har med träningen att göra, nån sträckning eller så. När jag rört på mej, sprungit och så, så har jag inte känt av det, men när jag blivit stel. Och har ju haft rejält ont. Så idag bara gick det upp för mej, Vart fan är ryggvärken?? Jag tänkte lite bakåt och jag vet att jag kände av den när jag satt i healing-tantens korgstol, men sen… Och det är inget som liksom trappats ner, utan bara slutat tvärt. Jag blir ju fasen nojig… Healingen???  Men när man tänker på det, skulle hon öppna nån slags kanal upp till "han däruppe", pling-plången, eller vad hon kallade honom, och han skulle skicka ner energi i min kropp så att den självläkte… Det låter ju inte riktigt klokt. Går jag ut med det här så har inte de som hämtar mej vita rockar, utan snarare orangea eller nåt… Jag skulle ju maila henne efter några dagar och tala om hur jag mått och detta ska jag i alla fall upplysa om. Sen i övrigt så har jag ju inte kunnat fokusera på mej själv så mycket, blev ju mest hunden, men jag ska i alla fall berätta om min rygg. Tro vad man vill men riktigt riktigt mystiskt tycker jag att det är i alla fall…!