Katter har folkrace, patellaluxation och öl i Hamnen ikväll?

Ännu en halv-jobbig natt. Varmt som satan, och i natt har katterna haft fest. Kört race över oss, kastat sej över varandra, skrikit, sprungit runt. De hade även rivit ner det mesta på kylskåpet, duktigt… Kunde inte sova igår heller, låg och kollad på "Mordkommissionen" och "Arkiv X". Sömnlöst värre, tills sista reklampausen i "Arkiv X": Då somnar man givetvis så man missar hela upplösningen… 

Det blev inget vin och inga köttbullar igår. Istället tillbringades kvällen på Valla djurklinik. Pappa var ute och gick med Elliot och sms’ade och frågade om jag var hemma, "jag tror vovven fått nåt i foten". Och det kan man väl säga, han använde inte vänster bakben. Knät var uppdraget mot buken. Men han blev glad att se mej, katterna skulle han sätta efter fast han knappt kunde gå. Jag klämde och kände, böjde benet i alla vinklar, men han reagerade inte. Han skulle bara käka upp katterna, jag fick hålla i honom för att han inte skulle slänga sej ner från soffan på tre ben… Jag ringde till Valla och frågade om råd, och de tyckte väl mest jag skulle kolla om det svullnade, om det kunde vara ormbett, annars kunde vi nog vänta till imorrn. Ingenting svullnade, men det hände inget annat heller, han höll på som innan. Sen helt plötsligt liksom "yrade han till" och dåsade ihop, men sen var han igång igen. Jag tyckte knäna inte kändes symmetriska men det var svårt att känna eftersom han höll benet som han gjorde. Jag ringde till Valla igen och sa typ "Tyck vad ni vill, jag känner inte igen min hund, och han kommer slå ihjäl sej i natt om han får hålla på såhär, så vi kommer in!". Sköterskan knorrade lite om jourtid och så, men sa att vi givetvis gjorde som vi ville. Så vi packade ihop oss och åkte. Elliot somnade i bilen. När vi kom fram så satte jag upp honom på disken, och även om han inte stödde sej på benet så satte han i alla fall ner tassen i backen. Så fick vi sitta in på ett rum. Samma rum som vi var i några månader tidigare när en ca 40 kg tyngre Elliot -Marie’s dobbermann Spitz- avlivades. Mycket tankar hann gå igenom min lilla skalle, kan jag säga… Men Elliot låg så snällt hos mej och kikade. Efter ett tag kom veterinären in, jag satte upp honom på undersökningsbordet, och då står han på alla fyra benen. Jag blev ju nästan förbannad på hunn’… Här har vi åkt in till Linköping på jourtid och sen när vi kommer fram så är allt bra???? Vaddå barn-beteende!!  Men veterinären undersökte honom och han var SÅ snäll!! Det är som han fattar att man vill hjälpa honom, för annars är han inte så pigg på att man kollar honom i munnen och så. Men han bara stod där. Veterinären konstaterade att knäskålen hade hoppat ur led, men satt nu på plats igen. Jag frågade om det inte måste gjort satans ont, för han visade ju inga tecken alls på smärta!! "Tjaa, uppenbarligen inte på honom" eller nåt, svarade hon. Hon kunde "ploppa" ur den och sen lägga tillbaka den igen, han reagerade inte!! Mystisk herre det där… Men hon sa att det nog kunde behöva opereras i framtiden. Sen gick hon för att hämta en spruta och då tänkte jag väl i mitt stilla sinne att om han nu behöver opereras, är väl bättre att göra det så länge han är ung och stark! Sen kom hon tillbaka och hade "läst på". Det fanns tre typer av patellaluxationer och han hade typ 2. Så hon hade satt upp en operationstid på onsdag i nästa vecka…  Hans ligament var jättefina så hon sa väl ungefär som jag tänkt, att det var bäst att ta det så länge han var så ung och frisk, så inte knäskålen hoppade fler gånger och slet ut ligamenten.

På hemvägen stannade vi på Max och åt hamburgare, allihopa!  I natt blev det väl lite jobbigt. Allt annat känns ju så meningslöst liksom. Varför ska man träna, jag blir väger gärna 100 kilo bara hunden får vara frisk liksom!! Och hur ska man fixa att lämna in honom där?? Vet inte vilket som kommer bli värst, att lämna honom eller att hämta honom. Och vad väntar sen, en massa rehabilitering och sånt?? Men samtidigt är det skönt att det blir gjort nu, om det ändå behövde göras. Så idag på förmiddagen har jag ringt och kollat med Agria så försäkringen täcker, sen har jag ringt Valla och hört efter hur det går till med försäkringen och så. Så nu hoppas jag att jag har skaplig koll på läget!

Sen ska jag åka och träna, nu när jag kommit till sans lite så vill jag nog ändå inte väga 100 kg…  Jag var ju inte igår så idag får det bli träning. Men jag får nog träna naken, Fredrik har stora byken här och då åker det mesta med  Pernilla frågade om vi ville komma ner till Hamnen och ta en öl ikväll och det är väl inte helt omöjligt. Kan vara riktigt gött i värmen, och höra Johan Palm från scenen på Motalafestivalen. Kan det bli bättre, haha 

Vår älskade fina Elliot!