Jul-kort och Sandra julen 2008

Då tar vi julen i bilder då! Eller delar av den i alla fall. Det som fastnade det fastnade :) Och faktiskt då drar vi igång redan kvällen innan. "Bingolottos uppesittarkväll" var så jävla intressant att jag började posera lite ihop med Sune istället. Och detta blev den bästa bilden, då kan ni ju tänka er hur de andra blev...

Och inget vann vi heller... En trip till Västindien eller för all del Gran Canaria, det hade inte varit helt fel!

Jaja, vi fortsätter. Julafton. Mat. Köttbullar. Say no more...

Mums mums!! Men nu räcker det för ungefär ett år framöver...

Och så julklappar såklart. Elliot använde sin julklapp som en bra huvudkudde tills någon elak en kom och  packade upp den åt honom - en mindre spännande bolljävel från Ikea. Suck och snark...

På tal om julmat förresten... Hedwig är ju inte den som är den. Hon vet att om hon slickar på så mycket som möjligt så får hon en fin middag sen. Här lyckades hon ta en tugga av en bit sylta som ingen ville ha sen. Vem vill förresten ha sylta överhuvudtaget..?? Man får väl vara glad att NÅN vill ha!

Sen var jag inne i julgranen och klättrade och försökte få till en bra bild. Spela roll hur bilden i sig blir, det finns ju ändå bildredigeringsprogram...!

Och nu har vi kommit till juldagen. Segt som fan var det. T.o.m djuren tog en vilodag:

Vilodagen spenderades mellan mattes ben (Fan så illa det där lät, men nu är det DJUR vi pratar om...!!). Robban och Elliot parkerade tjusigt. Sexiga pyjamasbyxor va..??

Ser jag inte rätt mongo ut på den bilden..?? Jaja, skoj hade jag
uppenbarligen i alla fall!

Sen rotade jag som sagt igenom mor och fars dator igår, på jakt efter fornminnen. Och jag hittade en bild... Eller flera såklart, men främst en bild. Den är inte så gammal, det är julafton 2008, två år sen. Nu har jag ingen nytagen helkroppsbild på mig själv som jag kan visa som jämförelse, men ni får lita på mitt ord. På Sandra julen 2008 och Sandra julen 2010 skiljer det ganska exakt 23 kg. Jag ska inte säga att jag är imponerad av mig själv. Vill man gå ner i vikt så gör man det. Det är inte "duktigt" att inte äta godis 24/7 (vilket jag i och för sig aldrig gjort, det är konstaterat att viktuppgången berodde på upptrappning av epilepsimedicin. Känns som man "skyller ifrån sig" men det är faktiskt så). Det är inte "duktigt" att packa väskan och dra iväg till gymmet 5 dagar i veckan. Det är inte "duktigt" att tillbringa 45 minuter på ett löpband. Vill man trivas med sig själv (såvida man inte trivs med att vara 156,5 cm lång och väga 83 kg) så är det vad som krävs, that's it. Och jag gjorde det för att jag ville det, inte för att vara duktig. Jag gjorde det enbart för min egen skull, för att jag inte trivdes med läget som det var. Nu måste jag säga att jag har en "trivselvikt". Jag tränar inte hysteriskt. Jag äter det jag vill, dricker det jag vill. Jag kör spinning 2-3 pass i veckan för att det är kul och skönt, jag lyfter lite skrot emellanåt. Blir det bara varmare ute så sätter jag igång med löpning igen. "Oss" emellan (er 5-6 läsare och mig) så är målet för 2011 att ställa upp i någon form av motionslopp på 8-10 km såsom kanske Baltzarloppet, Midnattsloppet eller Tjejmilen. Att springa en mil var för två år sen totalt otänkbart, idag vet jag att det är fullt möjligt.
Och just ja, bilden...

Till råga på allt så hade jag i samma veva en vagel i vänster-ögat som inte
var av denna värld.
Näe usch, aldrig mera såna överflödeskilon utan anledning!!

Nu börjar Fredrik fingra på en gitarr, detta måste jag se...! :D