Psykospatient fick rådet att promenera
MOTALA. En man har anmält personal inom psykiatrin i Motala. Mannen
mådde dåligt och misstänkte att han var på väg in i en psykos. Han ringde
därför psykiatrin för råd, men ska i stället fått höra att han bara skulle ta en
promenad och dricka något varmt. Till slut ringde mannen 12 och blev då
inlagd på lasarettet i Motala. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ska nu
titta på ärendet.
Får man gissa att det är Mobila teamet som varit framme igen...?? Jag drar kopplingar till några blogginlägg som jag gjorde för några år sedan. Ni kanske minns dem? (Känsliga läsare varnas...)
Vid det första tillfället så gjorde jag som de sa, jag tog de piller som ett arsel med en 40 veckors vårdutbildning bakom sig "ordinerade" mig att ta. Somnade och vaknade till sans ca 18 timmar senare, med en handduk runt armarna som var så nerblodad att det bara var att slänga den. Tror att jag får vara glad att jag vaknade överhuvudtaget den gången.
Andra inlägget handlar om hur jag berättar om första inläggets händelse för en kompis och hon ringer Mobila och skäller ut den efter noter. Svaret och bemötandet hon får är ganska fascinerande...
Tredje inlägget... Tjaa, vad säger man... På ett sätt är det synd att inget allvarligare hände, när de inte är mer rädda om sina patienter. Jag ska faktiskt bjuda på en liten bild som jag tog precis när jag kommit hem den gången. När jag GÅTT hem från sjukan i spöregn, fasen vet om jag ens var klädd ordentligt, packad som ett as, ledsen, uppskuren, ihoplappad och säkerligen rätt chockad av hela händelsen. För er som är lyckligt ovetande så kan jag tala om att man blir lite lätt nödig när man bara tänkt rispa sig lite för att bli av med värsta ångesten och så fullkomligt pissar det blod, det går igenom, papper (såklart), kompresser, handdukar, tygtrasor - ALLT, vad man än gör så slutar det inte rinna. Men det är som det är, var som det var.
Inte ens sjukhuset lyckades som synes få ihop såren ordentligt. Sen måste jag säga att t-shirten var mindre väl vald, men jag tror att jag tänkte ha den att sova i och så kom det lite annat emellan...
Fjärde inlägget som jag länkar till handlar om hur Mobila följer upp sina patienter...
Och detta var de fyra inlägg som jag kom att tänka på, det finns säkerligen många fler både händelser och inlägg som berättar om hur den där jävla verksamheten fungerar.
Och inte blir det bättre av att jag gjorde en praktik på Mobila teamet när jag gick i skolan. Jag skrev på papper om tystnadsplikt etc, men så vitt jag vet så omfattar den bara patienterna, att man aldrig får röja deras identiteter, hälsotillstånd etc. Men jag skulle tro att det är fritt fram för mig att säga att jag har sett, fysiskt varit närvarande, när människor har ringt och mått dåligt och "stöd-personen" som svarat i telefonen mest suttit och lyssnat, hummat, kommit med ett och annat "gott råd" och samtidigt lagt patiens på datorn. Jag har suttit med på morgonmötena när natt-personalen redogjort natten och sagt saker som "Jaa, och som vanligt ringde ju då "Svea", och hon är så jobbig, hon tjatar ju bara och ska dö, det är väl bara att hon sväljer pillerburken då??". Jag har varit med och hört hur de pratar om patienter de ska besöka. Jag har hört hur de suckat när de ska besöka intox-patienter på IVA (som det hette då, men Intensivvårdsavdelningen). Jag har VARIT DÄR, inte "hört rykten". Och inte ökade förtroende när jag dessutom fick reda på (var dock inte med då...) hur skötare använde arbetstid och arbetsbord åt att vänstra på... Så jag råder alla jag kan att hålla sig så långt ifrån Mobila omvårdnadsteamet som man bara kan. Mår man dåligt, det är bättre att ringa vanliga sjukvårdsupplysningen (nr 1177 om jag inte minns helt galet) och nämner de Mobila teamet så VÄGRA. (I och för sig så hade jag en kompis som ansågs sig få jättebra hjälp och stöd från Mobila när hon ringde och bölade för att hennes pojkvän (sen två veckor tillbaka...) gjort slut...). Jag ser dem som ett gäng inkompetenta idioter. (Och GIVETVIS kan det finnas undantag men från mig har de fått sina chanser, jag varnar för dem allt jag kan!).
Tänk vilka minnen en liten tidningsnotis kan väcka...
Tänkte ju berätta lite om gårdagen också.
Till att börja med så snöade det när jag åkte till jobbet. Nu är det ju inte lika kallt längre så det blir mer modd och blask på vägarna. Halkigt värre. Jädrar vilken bra bilförare jag kommer vara efter denna vinter, känner jag...!! Fram kom jag i alla fall. Och sen fick jag sitta utanför butiken i närmare en timme, kollegans barn hade blivit sjukt så hon blev lite sen. Så dagen börjades på ett tämligen lugnt sätt :)
 |
| Lugnt på Ikanohuset strax efter 9 på morgonen... |
(Fan, måste flytta bilen, vill inte få mera p-böter...!! Återkommer)
Sådär, tillbaka. Vart var jag... Just ja, in till stan i Linköping och äta kebab på Hakepi. Den är inte dålig den :) Och hungrig var jag då jag inte ätit på hela dagen. Sen vidare till Konsert & Kongress. Och Magnus Betnér var lika bra som vanligt. Denna föreställning har vi ju sett ett par gånger nu, även om den förändras lite från gång till gång, men det blir fasen roligare för varje gång, när man liksom vet vad som ska komma, när man vet vad man ska lyssna efter, vilka reaktioner från publiken man ska lyssna efter, när man vet vilken mimik hos Betnér man ska titta efter. När föreställningen var slut såg det ut som alla var på väg ut från en begravning, alla var röda i ansiktet och svullna i ögonen :) Dock tror inte jag att begravningar vanligtvis är så underhållande. Det ska möjligtvis varit på morfars begravning när pappa klev rätt över syrran framför kistan, han var inte riktigt beredd på att hon stannade till, och ett "Men vaf....!!" kom från bägge unisont :) Tror inte nån av dem nånsin tänkt så snabbt och kommit på sig själva förut :) Det var vansinnigt kul och eftersom vi vet att även morfar tyckt det så blev det ännu roligare! :)
Hmm, steget från Magnus Betnér till morfar behöver inte vara långt...
Det nya i showen bestod av hur sinnessjuka Sverigedemokraterna är, vilka nasister de är och att de som röstade på dem borde gå och skjuta sig och det är väl inte riktigt min typ av humor... Han redovisade nån slags statistik på att Sverige både hade plats och råd för/med massinvandring för han hade minsann sett hela Sverige under sin turné och i t.ex.....Filipstad fanns det gått om plats! Men sätt dem där då och knöla inte ihop alla i ett bostadsområde i Södertälje...!! Så njaaaa... Men men, det är ju såklart tacksamt att skämta om.
I övrigt var det riktigt bra, som vanligt! :)
På hemvägen svängde vi förbi mor och far och slängde in en matta som vi köpt på Rusta. Blev kvar och pratade skit en stund, sen åkte vi hem och stupade i säng.
Och nu är det slut på Fredriks födelsedagspresenter...! :)
Idag blir det bad och sen träffa Joakim. Har en hel del på lager, får se hur mycket vi hinner med!
Och lite tjurig är jag för telefonen har fått för sig att vara dum. Varenda sms/mms har försvunnit spårlöst. Har letat bra länge i olika minnen, men de tycks vara borta. Det må vara it-samhälle och ilandsproblem men man har ju ändå ganska mycket minnen kopplade till just sms och mms. Kompisar som fått bebis, hade en del från när morfar gick bort, kärleksförklaringar, sms-svaret jag fick när jag svarade på en Blocket-annons som resulterade i vår lilla jycke och annat "smått och gott", så visst känns det ganska tragiskt :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar