Oväder igen och besök på vårdcentralen

Idag blev det inte så lång tid på jobbet. 90 minuter för att vara exakt. Tänkte att jag skulle försöka få en tid till vårdcentralen idag så jag skickade telefon- och personnummer till dem i morse och 8.35 ringde de upp. Och jag fick en tid 11:30. Fick ju åka från Linköping 10:30.
Och vädret har blivit skit igen, det är varningar överallt; storm-varning, klass 2-varningar, "ge er inte ut!"-varningar och jag sätter mig i bilen och åker till Linköping... Fast idag tyckte jag inte det var så farligt. Lite nödig blev jag på hemvägen när det gick saktare och saktare på E4:an och helt plötsligt stod det helt stilla och jag såg blåljus. "Skit", tänkte Sandra då som hade sin tid på vårdcentralen... En lastbil hade på något sätt lyckats sno runt så den stod längs mot skyddsräcket fast i trafikens motsatta riktning. Den stod alltså i vänstra körfältet med trynet mot trafiken. Duktigt. Hur som helst så hade jag sån tur att avfarten till rv 34 mot Motala kom innan olycksplatsen så jag slapp värsta kalabaliken.

Vad gjorde jag då på vårdcentralen...?
Jag brukar vara ganska öppen med mina problem och skavanker men detta har jag hållit för mig själv ett tag. Dels visste jag till en början inte om jag bara larvade mig och sen ville jag kolla så allt var lugnt innan jag flaggade ut nåt på bloggen till allmän beskådan. Hur som helst så hittade jag nåt "knöligt" under ena armen, i armhålan närmare bestämt. Kändes INTE bra. Sen var jag inte säker, ibland tyckte jag att det kändes jättetydligt, ibland kändes det inte alls. Och det var liksom inte hårt utan snarare "svampigt". Men i tisdags så kunde man se det här och även Fredrik kände att det var nåt där. Så jag mailade till min läkare på psyk som jag har riktigt bra kontakt med, förklarade läget och bad om hennes åsikter om vad jag skulle göra. Och hon tyckte jag skulle kontakta vårdcentralen. Då min husläkare inte är min favorit riktigt så föreslog hon att jag skulle be att få någon annan och det skulle inte vara några problem. Så jag ringde vårdcentralen, men de bokar bara in besök samma dag och i tisdags åkte jag ju ut på Ålands hav. Men idag fick jag som sagt en ny tid och en annan läkare, SKÖNT!! En AT-läkare modell yngre *hmmm*. Men men, han var jättetrevlig och bra! Och jag bara älskar frågan "Är du frisk i övrigt?". Jomenvisst... Fast fysiskt är jag ju i alla fall ganska frisk. Han kände direkt att något satt under armen som inte riktigt skulle vara där så jag fick ligga på en brits med armarna ovanför huvudet. Han hittade inte bara en knuta utan två stycken. Och ont gjorde de också!! Dock så var det bara där som det var "konstigt", i "övriga" bröstet var allt som det skulle. Alltid lika absurd situation... Jag är ju inte riktigt vän med spetsiga saker såsom nålar, men jag bestämde mig i bilen för att OM de skulle vilja ta prover så skulle jag i alla fall FÖRSÖKA och inte som vanligt säga nej mest på ren rutin. Men han kläckte att "Jag skulle ju vilja sticka i knölarna, vad säger du om det...?". Och vad säger man...?? "Öhh, tack men nej tack, om jag inte får en gummiklubba i skallen först...". "Jag misstänkte det då jag sett i dina journaler att du inte riktigt gillar sånt där.". (Wow, en läkare som sätter sig in i gamla journaler...! GILLAS!!). Så pratade vi om att jag tagit venprov EN gång och då sov jag gott. Och han menade på att om det är så illa så är det inte riktigt läge att "testa" med biopsier som faktiskt ÄR rätt obehagligt. Så att "antagligen" är det inget farligt men helt säkra kan de inte vara förrän de analyserat. Så nu ska jag vänta 2-3 veckor, till 10:de januari närmare bestämt, undersöka om knutorna finns kvar då och om de gör det så ska jag höra av mig igen och så ska de söva mig och ta prover. Tänk vilka bra och förstående läkare det finns, gäller bara att ha tur att träffa på dem!

Så jaa, vad säger man... Nån bröstcancer har jag förhoppningsvis inte. Det är inget jag gått och oroat mig för heller, jag blir liksom sådär att "Det händer inte mig!". Förnekelse är en "bra" försvarsmekanism... Och när det börjades prata om att kontakta läkare för det hela så var jag mest nervös för blodprover. Satt och tänkte lite ikväll och blev lite drastisk men som tur är har jag bra vänner som får mig på rätt köl igen ♥. Så det är bara att vänta och se. Har knutorna inte försvunnit i januari så får jag sova en stund och så ordnar de det där. Sen får man väl ta resten när det kommer.
Så att så var det med det!

Sen har jag varit hos Marie och fikat. Trevligt och väldigt gott med te och scones i kylan!

Nu är det snart mat här och sen är det dusch och läggdags.