Tjock dimma över Motala, bassäng, kaaaaallt, boken om Robert och försvunnet flygplan i Linköping

Dagen var ungefär lite spännande som gårdagen. Eller det beror ju såklart på hur man ser det... :)
Vaknade 07.30 och kunde inte somna om. På nåt sätt är det ändå skönt att vakna tidigt när man är ledig. Sitta uppe och bara vara. Titta lite på någon form av soluppgång. För visst blev det en riktigt fin morgon, solen lyste upp, snön gnistrade. NÄSTAN så t.o.m jag kunde erkänna att det var en aning fint ute. Så tänk er min förvåning när jag försvann in i datorn och tv'n för en stund, tittade upp och fick se detta utanför fönstret:

Som att titta rakt in i en mjölsäck! Vad fasen hade hänt??
Det blev till att klä på sig så mycket man kunde och ge sig till badet på sjukan. Det verkligen stank brandrök ute så jag var helt säker på att det brann nånstans. Och mer övertygad blev jag när jag gått några hundra meter och jag liksom kom ur molnet. Helt plötsligt var det solsken igen och jag såg molnet bakom mig. Men jag har hört mig för och läst på nyhetssidor, verkar inte ha brunnit nånstans. Knepigt... (*Dock ser jag när jag kollar Corren.se nu att ett mindre flygplan (Cessna 150) "försvunnit" över Linköping. Måtte inget allvarligt ha hänt...!!!*). Hur som helst så gick badet sådär. Börjar känna av lederna så pass att det blir jobbigt att bada. Det sägs att man blir så gott som tyngdlös i vatten men jag upplever motsatsen. Varenda rörelse innebär ökad belastning, sånt som man inte ens tänker på i vanliga fall. Tänk att bara stå rakt upp och rotera överkroppen. Jag gör det utan problem. Tills jag kommer ner i vattnet. Det känns i ryggen, det känns i höfterna, det känns i knäna. T.o.m i handlederna och armbågarna för att man måste "hålla ner" armarna under vattenytan för att de har en tendens att flyta upp hela tiden. Och avslappningen funkade inte alls. Nu är det så att det gör ont att släppa efter i varenda led i kroppen och bara vara. Det som är så gött i vanliga fall!! Så det bästa var duschen där jag vred på ungefär 167 grader och bara stod :)

Efter badet knallade jag upp till apoteket och hämtade ut lite knark. 80:- för att hålla sig skaplig i skallen, nu börjar det likna nåt...! :) Äntligen uppe i högkostnadskort! Sen gick jag hem, messade lite med en vän som befann sig ute på vägarna och ville ha sällskap och sen slumrade jag faktiskt till en stund.

Sen blev det till att bylsa på sig ytterkläder igen och åka och tanka. Vill ju inte riskera att göra om samma sak som förra veckan och stå utan bensin imorrn när jag ska till jobbet :) Och när jag ändå var iväg så handlade jag mat på Burger King. Kallt som i helvetet (motsägelsefullt...??) var det, borde ha gått in och beställt istället...

Igår läste jag ut en bok som jag hållt på med ovanligt kort tid för att vara jag :) Efter Robert Gustafssons show förra helgen var man ju bara tvungen att ta tag i boken och sagt och gjort. (*Nu har de visst hittat ett kraschat plan i Linköping...* :( ).

Känns som jag upprepar mig, men gillar man Robert Gustafsson så gillar man boken! Personligt skriven, man känner igen hans kommentarer och jämförelser i stil med "kortisonsvullen Svenne Hedlund", i början av boken låg jag och på allvar skrattade högt. Samtidigt är den tragisk.....eller hur man ska säga. Känns taskigt att kalla någons liv för "tragiskt" men vad fasen, karl'n har inte haft det lätt alla gånger. Och jag kände igen mig SÅ väl. Jag var övertygad om att han hade någon form av bokstavsdiagnos fram till han i slutet av boken dementerade det å det bestämdaste, och även kan känna ett uns av dåligt samvete för att han har någon diagnos (Sorry, alla ni som tänkt läsa boken...). Men känslan av ständigt utanförskap, att lägga märke till saker som ingen jävel annars tänker på, att se sin spegelbild varje morgon och tänka att "Vem fan är du..??", att inte veta om man ska tycka om eller inte tycka om sig själv, att inte förstå folk runt omkring 'en. Jaa, jag kände att stora delar av boken kunde det lika gärna varit jag själv som skrivit! Och så förklarar han varför han ofta upplevs som "den där roliga på tv som är så JÄVLA tråkig privat". och jag förstår precis... Jag är ganska van vid att vara pajas, har alltid svar på tal och syns och hörs alltsom oftast, men så kommer man hem och vill bara vara den tjuriga självdestruktiva fan som man egentligen är. Man orkar inte ständigt spela en roll, man gör bara inte det. Nån gång måste man få sin egen tid där man bara kan andas ut. Jag vet ganska många, däribland flera av dem som får räknas som mina närmaste vänner, som skulle bli förvånade om de fick se mitt "äkta" jag... Näe Robert växte verkligen i mina ögon i och med boken. Det finns en MÄNNISKA bakom alla galenskaper. En människa av kött och blod, som har tankar och känslor som vem som helst annars. Kanske t.o.m mera och betydligt mer avancerade tankar och känslor än vem som helst annars. En människa som knappt ens törs möta sin spegelbild av rädlsa för vad han ska få se...

För en vecka sen satt jag i en Viggen-simulator just nu vid den här tiden. Hade en resa från Tierp till Linköping framför mig. Någon gång ska jag göra om det, det är helt säkert...!!

Imorrn är det jobb igen, hoppas det inte är så "glint" (fasen vad härlig du är, "har't" heter det ju..!! :D) på vägen då! :)

(*Vad har hänt med Cessna'n i Linköping?? Och framför allt, vad har hänt med piloten??*)