Jag fick en kommentar på mitt inlägg igår! Jag gillar kommentarer, så TACK! :) Denna var dessutom väldigt intressant och fick mig att tänka efter. I vanliga fall tycker jag det är urlöjligt att få en kommentar som inte enbart ryggdunkar, gå och grunna på ett svar ett tag och sen "hänga ut" både kommentar och avsändare och ge den en känga jädrar i havet!! Det finns de som roar sig med det... Sen retar det mig lika mycket, om inte mer, att be om kommentarer och sen bara till synes ignorera det. Nu var väl detta i och för sig ingen direkt kritik mot mig så, jag tog det inte så i alla fall, men det visar så bra vad som är skillnaden mellan "mig" och "er", så jag visar den och besvarar:
Anonym sa...
Hej! Om någon skildrar sin verklighet, och denne tycker att verkligheten är en pina så uppfattas det ju såklart som gnäll. Det som gör att folk kan störa sig på detta är att negativ energi sprids och drar med sig folk... vilket kanske inte alltid uppskattas. Jag tror att det är bättre att fokusera på det positiva, det mår man bättre av själv och då sprider man även positiv energi till andra! Win win!
Hoppas att det snart blir bättre på jobbet och att du blir frisk!!
Trots avsändare så är jag inte helt säker på att jag vet vem personen är, finns ju några med det namnet :), men det spelar heller ingen roll, det är ju budskapet som är viktigt!
Men här kommer exakt det som jag inte förstår mig på! Jag använder ofta uttrycket "Varför gå och låtsats att livet är underbart??". Och precis så är det ju. I de flestas liv finns det "bra" saker och "dåliga" saker. Jag vill tycka att någonting är "dåligt" eller "tråkigt" utan att uppfattas som "gnällig". För mig är det liksom bara adjektiv, precis som vilket som helst annat. "Jag tycker om pannkakor."/"Jag tycker inte om pannkakor." - What's the different?? Bägge beskriver ju något...
Men uppenbarligen är det såhär som "man gör".
Jag tycker faktiskt att det sprider betydligt mer "negativ energi", för att använda samma uttryck, när folk går omkring och ljuger 'en rakt i ansiktet. "Hur mår du??", "Jotack, jag mår bra!". Men personen i fråga kallsvettas och är grön i ansiktet... "Vem försöker du egentligen lura, mig eller dig själv??" är ett annat välanvänt uttryck här. Jag lägger in betydligt mer i det, varför en människa väljer att ljuga för mig, än att bara enkelt säga säga "Inte helt på topp, jag mår rätt illa.". Istället blir det att man inte bryr sig om att fråga hur människor mår, för man vet att de troligtvis ändå kommer ljuga, och då anses JAG som "oartig", kanske t.o.m "oförskämd". Därmed givetvis inte sagt att man måste vända ut och in på hela sin tillvaro för alla som frågar, men det finns ju ändå nyanser. "Sådär, men det är inget jag vill prata om." så behåller man respekten i alla fall hos mig!
"Mitt jobb är roligt"/"Mitt jobb är tråkigt". Jag ser som sagt stor skillnad på att "gnälla" och "konstatera fakta". "Det är fan inte kul att gå upp 05:45 på mornarna!". Återigen konstaterande av fakta... Finns det NÅGON som njuter när klockan ringer..?? "Gnäll" kan jag tycka att det blir om man gång på gång upprepar detta, om det uppenbarligen sitter så pass djupt att man borde göra något åt det men väljer att inte göra det. Då går det under "gnäll" för mig.
Men det är visst livsfarligt att nämna saker i "negativa" ordalag. En kompis tipsade mig om att istället för att säga "Jag tycker inte om äpplen!", så kan man säga "Jag tycker inte om äpplen så jag köper päron istället!". Och det lät rätt smart till en början, det fick mig att börja fundera på allt detta. Men sen, vad har päron med detta att göra?? Varför ska jag på nåt sätt behöva bortförklara det faktumet att jag inte tycker om äpplen?? (Nu har jag inget emot äpplen, men som exempel...). "Jag tycker det är jobbigt att gå upp kl 05:45 men jag är ändå jätteglad att jag har ett jobb!". Jag trodde det var mot aspergare som man var tvungen att vara övertydlig, men inte mot "normalt" folk. För mig hör sakerna inte ens ihop! Gå upp tidigt hatar jag, om jag så ska med ett flygplan till Maldiverna... Vakna vid 10 på morgonen, hålla igång en hel dag, inte kunna somna på kvällen, sätta sig i bilen 01.15, köra till Arlanda, sitta på Arlanda tills flyget gick 8.15 till Gran Canaria; jag trodde vid ett flertal tillfällen att jag skulle kräkas, svimma, skälla ut nån eller somna. Det var inte vidare trevligt. Sen är jag helt överlycklig över att fått ett jobb att gå till, givetvis, och kom inte och säg att jag inte påpekat det ett flertal tillfällen!! Det positiva överväger det negativa alla gånger, men varför får man inte ta upp det negativa lika väl som det positiva?? Tror någon på allvar att jag skulle säga upp mig från jobbet för att det är jobbigt att gå upp på morgonen..?? Låta bli att resa utomlands för att det är jobbigt att vara trött på nerresan...?? Tänk om - Tänk rätt!
Överdrivet glada människor retar i alla fall mig. Som sagt; "Vem försöker du egentligen lura...?". Sen har alla människor olika personligheter och humör, så är det ju bara! Man tolkar saker på olika sätt, tål olika mycket, tacklar saker olika. Men så kommer det ju alltid vara! Själv tycker jag som sagt bäst om ärlighet, inte att folk försöker spela macho på nåt sätt. Känns så meningslöst att försöka föra en konversation då. Ni kanske minns att jag läste en cancersjuk tjej's blogg för ett tag sen? Lite "trafikolycka" sådär; man retade sig men kunde ändå inte låta bli att läsa. Mycket för att allt lät så JÄVLA positivt! Samtidigt som man läste mellan raderna att hennes liv var katastrofalt, det räckte att se bilder på henne för att se att ögonen var allt annat än glada och positiva. Jag kände ofta att jag läste en "saga" istället för någons tankar.
Sen kan "gnälliga" människor givetvis reta mig också, visst är det så! Som de som gnäller på vädret. Är det inte för varmt så är det för kallt, annars blåser det för mycket, blåser för lite, det är för fuktigt, det behövs åska, det åskar och det andra med det fjärde, det blir liksom ALDRIG bra. Och vädret kan vi ändå påverka ganska bra. Eller inte vädret, men hur vi förhåller oss till det. Det mesta går att undvika. Är det för varmt så hoppa i närmaste sjö. Regnar det så ta ett paraply. Osv. Är det så pissigt att åka till "svärmor" så åk då för fan inte!! Svårare är det inte liksom... Gillar man inte en viss film så titta inte på den! Sen kan man såklart diskutera filmen och inte tycka att den är bra, helt tillåtet!
Sen finns det de som gnäller för att man ska tycka synd om dem och det är också ganska lätt att se igenom. Hade en kompis som aldrig var "normalt" sjuk, vad det än var så var det ena allvarligare än det andra, alternativt "kunde vara"... "Jag kanske har fått.....". "Hur är det med dig idag då??", "Jotack, ont i magen så jag håller på att dö, annars är det bra!". Hmmm, flicka lilla, har du någonsin haft ont i magen så du "håller på att dö"...?? Tillåt mig tvivla. Jag såg en vän få ett gallkramp-anfall en gång och det var så det gjorde ont i hela oempatiska mig, ändå tror jag knappt att ens personen i fråga skulle vilja påstå att hon höll på att dö..? Eller kanske "Ont i huvudet så jag knappt vet vart jag ska ta vägen!". DET har jag faktiskt haft men jag kan säga att jag inte sprang runt på stan då...
Så näe, jag tycker det är stor skillnad på att "gnälla" och "konstatera fakta", för tredje eller fjärde gången... :) Sen om det är "positivt" eller "negativt" - whatever?? Och varför ska man behöva bortförklara att man tycker på ett visst sätt?? Och "Man bör inte sprida negativ energi"; får jag en sen utbetalning från Försäkringskassan så jag inte kan betala mina räkningar så blir jag arg, ledsen och nervös, vill jag skriva om det/prata om det så gör jag det, sen skiter jag väl i om mitt dåliga humör "smittar av sig"!
Mycket i mitt liv suger rent ut sagt getpung, det liksom bara är så. När folk klagat (gnällt??) på att jag sagt så så har jag bett dem att räkna upp några positiva saker i mitt liv och i regel har det blivit jävligt tyst... Mycket "är som det är" och sen har jag faktiskt en "sjukdom"; depression/ångestsyndrom, som gör att jag helt enkelt inte KAN se speciellt positivt, jag väljer inte det själv. Skulle ibland vilja kunna vara sådär löjligt positiv som en del är ("Tur i oturen att moster valde att dö på sommaren, då är ju blommorna i alla fall billiga!"), men det går inte; "Vem försöker jag lura..??"... Känns inte bra att vara oärlig varken mot sig själv eller mot andra.
Nu har jag fått förklara lite mer hur jag tänker och fungerar...! :) Sen är jag uppenbarligen ute och cyklar rätt ordentligt i den "normala" världen, men vi får väl försöka mötas på mitten..? :)
Och idag kan jag faktiskt helt ärligt vara objektivt positiv och säga att jag somnade kl 21 igår och sov gott till klockan ringde i morse, jädrar vad gött!!! Och jobbet har varit jättebra, jag har haft att göra i princip hela dagen! Har suttit och klistrat koder på kretskort, kan man säga, (jag tycker det är KUL, var det nån som kallade mig "gnällig"...??) och det var så att aspergaren Sandra blev lite smått sur när det var dags att gå ifrån och äta och fika, "Men jag är ju inte färdig än!!" :) Och nu är jag midsommar-ledig till måndag morgon!
Sen ska jag förstöra stämningen genom att berätta att förkylningen inte är bättre. Har rosslat och haft ordentlig hosta idag, och snorandet fortsätter. Men det är som det är...!
Har inlett en välförtjänt "After work" här... :)
Till er som på något sätt halkat in på enbart bloggen;
Jag har även en hemsida där jag skriver mera om vem jag är, om min Asperger, jag har mera bilder, jag berättar om resor jag gjort, skriver om mina djur, har en minnessida, en gästbok och mycket mycket mera!
Se sidan här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar