Från inget jobb till för mycket jobb, då går skallen igång…!

Trött som fan och sur på det mesta. Nu har jag jobbat för mycket…! 7 pass på 8 dagar är inte riktigt vad jag är van vid. Trodde aldrig äggen skulle ta slut idag. Och när de äntligen gjorde det så trodde jag aldrig dammet och fjädrarna skulle ta slut. Och det gör det aldrig heller, skulle kunna gå där och städa i all oändlighet. Man får bestämma sej för att NU är det klart! Var hemma vid 17. Och imorrn ska jag tillbaka igen. Måste ta reda på hur jag ”egentligen” ska gå nu, detta fixar inte jag!! Det finns ju en anledning till att min läkare har ansökt om aktivitetsersättning/sjukpension på 50% åt mej… Näe på dåligt humör just nu som sagt, och då är det inte många fina tankar som passerar. Borde försöka sysselsätta mej med nåt, men orka då. Vill bara sova, men då kommer jag vakna i natt och ha sovit klart.

Jag var sugen på att gå på bio, har fått för mej att ”Hachiko” kan vara sevärd…! (Och det för hunden och inte Richard Gere…! Nån måtta på’t får det allt vara.) Det mesta som innehåller djur brukar vara sevärt Kanske ett tillfälle att tjuta av sej lite, om inte annat Är extremt, nästan pinsamt oblödig när det gäller filmer. Vet inte en enda film som jag tjutit till… Satt och såg ”Titanic” och funderade på hur de kunde jumpa runt i vattnet på båten i flera timmar, men när båten sjunkit så frös de ihjäl väldigt snabbt. Och måste de inte blivit väldigt förkylda?? Och hur kom en tant i rullstol upp på staketet till relingen?? Vet inte, men som aspergare kan man ju ha problem med både fantasi och empati och det brukar vara just där som det ”brister”. Vaddå, det är ju bara film, det är inte på riktigt! Undra hur många miljoner hon fick för att putta ner Leo diCaprio i havet? etc. Är jag inte i exakt samma situation så har jag svårt att föreställa mej hur det är. Och jag lär nog aldrig bli överklass-brulla, hamna i ett destruktivt förhållande (igen…), kliva ombord på en Atlant-kryssare, träffa Leo, bli blixtförälskad och så sjunker båt-fan… Är väl därför enda chansen att få barriären att brista är när djur är inblandat. Man är medveten om, och blir ständigt påmind om att man inte har dom för alltid, det går inte att komma ifrån! Inom en relativt snar framtid så kommer mina små varelser inte att finnas längre. Sen kan man titta på filmer om ungar som dör, jahopp det är säkert skittrist om man är i den situationen, but I’m not…! Har inga barn, vill inga ha heller! Det man inte vet det lider man ju inte av, som det heter. Rädd att förlora nära och kära som man älskar… Visst fasen är jag det, men det är ju inget man går och tänker på! (Återkommer till detta senare…). Man lär få dras med de närmaste tills man är så trött på dom att man själv erbjuder sej att gräva gropen Näe, så ska man inte säga…! Näe som sagt, det påverkar inte mej speciellt. Det är för mycket ”inte på riktigt”.

Musik kan jag bli blödig av, har jag upptäckt nu på senaste. Träffande texter som man kan relatera direkt till en’s eget liv.

Allting kan gå itu
men ett hjärta kan gå i tusen bitar.
Säger du att du är min vän,
så är du kanske det.

Jaa det ska fan veta..!! Sen var framträdandet med just den låten på avslutningen i 9:an det absolut sista jag gjorde med min bästa vän, medmusikant och vapendragare sen 13 år tillbaka. Idag känner vi inte varandra.

Du ska veta att jag saknar dig,
det finns känslor som aldrig tar slut.
Du ska veta att jag inte glömt,
det finns bilder som aldrig suddas ut.
Jag har vaknat mitt i natten av tystnaden

och önskat att du sov här bredvid mig igen.
En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig.

I allas våra liv har relationer avslutats utan att man är ”färdiga” med varandra. Kärleksrelationer (förstås), vänskapsrelationer som gått snett, nära anhörigas liv har avslutats, människor har kommit och gott, andra känner vi helt enkelt lite extra för. Våra hjärtan rymmer väldigt väldigt många…!
Och då kommer man även in på

If tomorrow never comes
will she know how much I loved her?
Did I try in every way
to show her every day
that she’s my only one?

Säger vi allt vi borde till varandra?? Jag gör det då rakt inte…!  Varken positivt eller negativt. Jag talar ytterst sällan om för folk hur mycket de betyder för mej, hur glad och tacksam jag är över att ha dem i mitt liv. (Möjligtvis för att jag har för dålig fantasi för att kunna föreställa mej vad som KAN hända. Kommer nästa vän som sätter sej bakom ratten att kliva ur helskinnad..? Självklart!!) Inte heller tvärtom; ibland borde man tala om för energitjuvar att de kan skaffa en enkel biljett till Förenade arabemiraten.
Så näe, musik är mer känslosamt än filmer. Att sjunga om ett dödsfall påverkar mer än att se det på film. ”Hallå, det är ju bara på film, Orlando Bloom dog ju inte på riktigt, fattar ni väl! Förresten så ser han säkerligen inte ut sådär när han vaknar på morgonen…”.

Du log mot mig en sista gång.
Du var så lugn, som om du redan gett dig av,
Du såg på mig att jag var rädd,
hur kan man nånsin vara beredd,
Jag fick låna en ängel
som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag.
Du togs bort från mig alldeles för tidigt.
Jag fick låna en ängel för en stund.

DET kan drabba precis vem som helst av oss, inte bara Orlando Blooms motspelerska…

Som sagt, idag är jag trött…! Blir att sova tidigt, hoppas jag. Och imorrn ska jag se till att få klarhet i mina arbetstider så jag vet lite mer hur livet ser ut framöver! Och nästa vecka så här dags sitter jag på ”Cinderella” lite halv-lullig och äter buffé, med en förhoppningsvis jätteskojig kväll framför mej. Vad sägs om t.e.x Thorleifs?? Jag längtar!!