Tillfälligt morgonpigg, lite helg och bräkande katter

Jag börjar ju nästan bli morgonpigg nu…! Har vaknat av mej själv vid 7.30 varje dag och kunnat ligga och dra mej lite tills det är dags att gå upp. Somnar lite bättre på kvällen också, klockan blir inte 4 i alla fall. Positiv effekt av att jobba, antagligen! Fast jag är på väg ner lite i humöret igen, känner jag. Men börjar bli van vid den här bergodalbanan nu, frågan är bara hur djupt och hur länge det blir varje gång… Fast nu borde det inte bli så illa, livet flyter ju på! Jag får jobba, jag trivs bra, platsen är perfekt, tiden är perfekt, och än så länge är det så pass lång tid kvar att jag inte behöver oroa mej för framtiden ännu. Och sen verkar det som att Uno på arbetsförmedlingen är rätt vettig att samarbeta med! Men men, alltid är det ju något, och det är sällan man kan direkt konstatera vad. Men vem har sagt att det ska vara lätt…??

Imorrn blir det fest. Anna och Micke har lite utflyttningsfest. Blir nog rätt lugnt, men trevligt att komma ut lite och umgås med folk! Har ju iofs kryssat en del nu, men det blir ju inte riktigt samma sak! Undra om man är allt för oförskämd om man frågar om man skulle kunna få låna i alla fall några kvadratcentimeter av en tv… Fast iofs, risken finns ju att det hockeyn avgöra imorrn och det vore ju inte vidare sevärt!

Och på söndag är det ljusparty hos Marie! Oberest som man är så ser jag fram emot att känna hur ”bananblad” luktar…

Nu blir det att sitta och bara njuta av tystnaden (så tyst det nu blir när två katter går runt och låter som får…) innan det är dags att bege sej mot storstaden…!