Höst-promenad, Bete er för fan!! och är det en tröst att man är "normal aspergare"??

Man hinner nästan glömma från gång till gång hur mysigt det är att ha hund! :) Och ut kommer man också. Dock förstår jag mig inte på alla som tycker det är så mysigt med hösten. Tog en lång promenad med Elliot förut, runt Bondebacka. Och näe... Blött och geggigt, rått i luften, man svettas för att man går men fryser för att lyften är kall, det luktar ruttet överallt, är det inte löv så är det äpplen. Fast lite bilder blev det i alla fall:

Fina färger, möjligtvis, men skönt, uppfriskande... Inte en chans!!

På tal om färger så lekte jag lite med mitt bildredigeringsprogram:

Original till vänster, lite för mycket färg, kontrast och exponering till höger

Och inte är det vidare avslappnande och rogivande heller. Inte när man har hunden med sig. Han är hur duktig som helst men folk är fasen sinnessjuka! Fattar inte hur en hund kan dra till sig så mycket idioter och vad folk har för problem!! Som idag nu: Jag mötte en tant (typ mormor) och två småbarn. Redan på håll hörde jag flickan, kanske 3 år, "Jag vill klappa den där vovven!!", och mormorn "Näe men den vill nog inte bli klappad!", och ungen fortsatte "Men jag vill, jag VILL klappa vovven!!". Och visst, det kan jag ta, ungar är inte direkt kända för att vara smarta eller diskreta och folk som gillar djur är ju alltid trevligt! Så möttes vi, jag gick i min egna värld som vanligt, ungen fortsatte tjata och när jag passerade så lät tanten ungefär såhär: "Näe men vovven vill nog inte bli klappad, jag tror inte vovven vill bli klappad, de har NOG BRÅTTOM, VOVVEN VILL NOG INTE BLI KLAPPAD, VI KLAPPAR inte vovven idag, näe vovven ville inte bli klappad!"... Som sagt, vad är problemet??? Vill ni absolut klappa hunden så stoppa mig och säg "Ursäkta, skulle mitt barnbarn kunna få klappa din hund??". Jag bits inte, jag kan t.o.m vara riktigt trevlig! Vad fasen, bära sig åt som en idiot och tro att JAG tänker ta initiativ till att nån unge ska få kladda på hunden, det kommer inte hända, oavsett hur pass du "vuxna" människa hojtar och gör allt för att få mig uppmärksam genom att på alla sätt tala om att ditt barnbarn gärna vill klappa min utom, gör allt UTOM ATT FRÅGA mig... Vill du nåt så säg det rakt ut istället, hur svårt kan det vara?? Ser jag ut som nån vandrande välgörenhetsgala eller, som ständigt är uppmärksam på vad folk vill och står redo att tillgodose behoven?? Jag har folkskräck, jag går ständigt men huvudet i backen (nästan bokstavligt talat faktiskt) och önskar att jag vore osynlig. Dessutom har jag aspergers syndrom, jag är ganska trög, jag har svårt att förstå vad folk egentligen menar. Ganska selektivt det där i och för sig, men dock :) Så snälla, vill ni nåt så SÄG det!! Vad är det värsta som kan hända?? Jo att jag säger "Du får klappa hunden om han vill bli klappad, det är inte alltid han vill det", för att precis så är det. Bär ni er åt som idioter så får ni räkna med att bli total-nonchalerad, kanske rent av få onda ögat eller en djup suck och ett himlande med ögonen och sen få ett surt blogginlägg tillägnat er. Och ungen fortsatte gapa efter att vi gått förbi "JAG VIIIIIILL!!!!!!!!!", allt det hade mormor sluppit om hon lugnt och trevligt frågat mig om de kunde få klappa hunden. Sicket folk...!

Sen så har jag varit hos Joakim idag. Vi diskuterade sömnbesvär. Inte mitt favoritämne. Jag är inte gjord för att sova på nätterna, that's it. Tycker det är mycket mer logiskt att sova på dagarna, när det är ljust, liv och rörelse och ett jädra flängande på folk. Då sover jag helst, för att sen krypa fram framåt kvällen när allt lugnat ner sig. Tror jag skulle kunna vara betydligt mer aktiv om det gick att dammsuga kl 02, åka till Ica och handla kl 05 etc. Sen när morgonen kommer och folk börjar vakna, då kryper jag tillbaka till mitt och sover gott.

Jag är i regel för stressad för att somna på kvällarna. Det kryper i kroppen och då kommer tankarna. Och att låta tankarna komma och fara förbi likt små moln på himlen, det löser väl inget?? Enda sättet att få bort tankarna är att lösa dem. Och jag funderar ofta på livets mening. Förstår ni att jag aldrig nånsin kommer sova gott på nätterna... Och ligger man och tänker att man inte ska tänka på något som härsar upp 'en, man får ju upphärsande tankar som aldrig förr! Näe, två attarax och sen kan Palme-mordet och livets stora gåta få förbli olöst ett dygn till :) Nu tar jag inte till attaraxen speciellt ofta, blir ju nerklubbad i två dygn sen och det är lite halv-äcklig känsla.

I bassängen känns det som jag kan slappna av ordentligt. Bara flyta runt och "vara". "Försök ta fram den känslan när du ligger i sängen!". Hur lätt är det då... Inget stämmer ju. Inte känslan av tyngdlöshet, inte atmosfären runt om, inte ljudet, inte ljuset, inte doften, inte tidpunkten. Hur jädra bra fantasi tror man att jag har egentligen???

Annars är Joakim himla bra, vi har kul! Och ingen utan asperger kan förstå hur aspergare tänker, men för att inte förstå så förstår han ändå ganska bra! Den ni, haha! :) Och mina tankar och känslor är väldigt normala för personer med asperger. Skönt att höra, man är normalt sinnesslö :) Normalfungerande i särskoleklassen. Man är normal för att vara onormal. Skönt att veta! :)

Och med det tar jag fredagkväll! En lugn sådan, imorrn bitti är det ju spinning...! Vad har jag gett mig in på??