Dag 23 - Ett ögonblick

Haha, jag tog visst fel dag senast! :) Råkade ta Dag 24 istället för Dag 23. Nej så gräsligt...!! Folk får cancer och barn blir mobbade i skolan... Och ingen reagerade, vad noga folk måste läsa här! :)
Men jag får väl helt enkelt vara så fräck så jag kör Dag 23 nu då... Alternativt går in och fular lite och byter dagar :) Näe orka... Helst får jag lust att bara skita i det för vaddå "Ett ögonblick"..?? Vad menas?? Ett speciellt ögonblick som jag minns? För det är ju lätt att plocka fram ett bara såhär... Kommer spontant på ganska många, både roliga och tråkiga, och även helt vanliga vardags-ögonblick.

Men visst, bara för att mycket för tillfället handlar om träning (dock inte vikt, den har jag inga större problem med just för tillfället!) så måste jag ju säga att det var ett speciellt ögonblick när man ställde sig på vågen och konstaterade att man gått ner EXAKT 30 kg. Och på ca 4 månader. Från 83 kg till 53 kg. Undrade hur det gått till, det ska ju vara så jädra hysteriskt och svårt att gå ner i vikt, man ska lägga om kosten totalt, får inte ens titta på en kanelbulle, helst ska man "räkna points" och gå och förnedrings-väga sig inför folk en gång i veckan. Kanske rent av anställa någon som talar om för 'en att man ska äta mera broccoli och promenera istället för att ta bilen. Väl investerade pengar, verkligen... Jag skaffade träningskort och sen var det inte mycket mer med det! Tog fram lite sunt förnuft och körde på med löpning, cykling, simning och styrketräning 4-5 dagar i veckan, minns inte att jag fick "ge upp" nåt speciellt och en dag låg alla träningsbyxor i tvätten och de enda jag hittade var i storlek 150 cl. Men sure, liksom...!! Men dra åt skogen, både lår, bakdel och mage fick plats i dem utan att sömmarna gav vika!! Då fick jag idén att ställa mig på vågen mest för skojs skull. Detta är nu 2 år sen och vad jag vet så har jag inte varit över 60-strecket sen dess, i alla fall inte med mycket. Sen är jag ingen flitig besökare på vågen...

Sen kan jag ju i och för sig tillägga att det var ett minst lika stort ögonblick att ställa sig på vågen och konstatera att min korta kropp plötsligt vägde 83 kg... Det är rätt möe det när man mäter 156 cm... Jag har ett par ärr i armarna tack vare/på grund av er, men idag har jag nästan lust att tacka er tre oförskämda idiot-jävlar som oberoende av varandra frågade mig om jag var gravid. Och speciellt en; "Nämen vad är det här då, va??" och tafsade på magfläsket. "Jaa du, det är fett". Då kommer den... "NÄHE??". Och vad svarar man..?? "Ehh... Joo...". Men visst, kan man vänta sig annat än sånt av kärringar på katt-utställningar... Men hur som helst, där kan man snacka om "Bryta ihop och komma igen!".

Haha, jag fick visst ihop "Ett ögonblick" ändå :)

Nu ska jag packa ihop mig och åka och träna bort lite träningsvärk!